Några legendariska vallåtar att lyssna på inför valet 2018

Filmer som The Room och Stockholmsnatt lyder under samma lagar som riktigt kass musik. Ibland är saker så dåliga att de blir bra. För mig gäller denna princip i allra högsta grad för majoriteten av alla vallåtar som släppts i Sverige de senaste årtiondena. Jag kan inte låta bli att lyssna, vilket förmodligen skulle kunna klassas som någon form av självskadebeteende.

Samtidigt är det förståeligt att det inte är lätt att göra bra musik av skattepolitik och RUT-avdrag, men det är väldigt roligt att man försöker. Eftersom det ännu inte släppts några vallåtar inför valet 2018 (förhoppningsvis kommer det några snart) vill jag presentera några personliga favoriter från tidigare år.

"Bli Liberal" släpptes strax efter att man bytte namn till Liberalerna och verkar vara en del av Folkpartiets förnyelse, och borde därför kanske inte klassas som vallåt. Jag skiter i det. De sjunger ju "Nu är det val!". En grotesk schlager på steroider med obegriplig text: "Pekpinnar och tvångströjor det kallar vi för klet". Vad menar de ens? Jag trodde Jan Björklund älskade pekpinnar.

"Bli Liberal" är faktiskt den enda låt i världen som vakterna på Guantanamo är förbjudna att använda till att tortera fångar med eftersom det vore för grymt. Det är inte sant, men det skulle kunna vara det.

Slagkraftig, hoppfull och moderat som fan. “Sverige jobbar” är musikaliskt överlägsen nästan alla andra låtar på denna lista. Det finns många förklaringar till varför Alliansen vann valet 2010, och “Sverige Jobbar” är den främsta. Videon visar ett liveframträdande (med uppenbar playback) från MUF Norrköpings valupptakt. Jag känner exakt som när jag ser klipp av Jimi Hendrix spelning på Woodstock 1969: jag önskar av hela mitt hjärta att jag hade varit där.

En annan moderatlåt som förtjänar att nämnas är "Vi och framtiden", en perfekt blandning av all dålig house alla moderater lyssnat på någonsin.

Ännu en låt som stinker schlager men med en hyfsat catchy och medryckande refräng. Mest cred vill jag ge låten för sin sylvassa kritik av kvotering i vers två: "Minst varannan veterinärstudent ska heta Bosse eller Kent. För det kan hjälpa farbror labrador på sätt som bara män förstår" Jag vet inte vad andra tycker, men enligt mig måste alla låtar som innehåller orden "farbror labrador" vara mästerverk.

En riktig dänga från melloveteranen och den tidigare vänsterpartisten Andrés Esteche. Det är dock lite svårt att hänga med i storyn i musikvideon. Först ser man stereotypa stekare som vaskar champagne på Östermalm (typiskt överklassbeteende), men plötsligt förvandlas de till Robin Hood och arbetarklass för att de bokar biljetter till Saint-Tropez. Vad hände? Biljetterna var kanske helt fruktansvärt dyra. Kanske överanalyserar jag.

En extremt tråkig låt och därmed en perfekt representation av dagen socialdemokrati – ända tills den sista versen drar igång vid 2:05. Plötsligt kommer en helt otrolig rap. Det är sjukt att någon kan ha sämre flow än Markoolio på ketamin, men antagligen hade man inte så stort utbud när det kom till att hitta hiphopare i Kungälv som röstar på S.

Ibland måste man spara det bästa till sist. Ingen annan vallåt rivstartar som "Drag under galoscherna". Ingen annan låt har ett sådant jävla gung. Det svänger så hårt att det plötsligt känns fullt rimligt att rösta på Bert Karlsson. Jag är inte det minsta förvånad över att han och Ian Wachtmeister knep vågmästarrollen 1991 med sitt missnöjesparti. "Drag under galoscherna" är på något vis den moderna vallåtens urmoder. Låten spelades flitigt under Karlsson och Wachtmeisters turné landet runt – den är drömmen, den perfekta formen, som andra partier strävar efter med sina vallåtar.

Nyligen framkom det att Bert Karlsson ska åka på valturné med Kristdemokraterna. Kanske borde han låna ut “Drag under galoscherna” till KD i år för att spela den i varje stad de kommer till. Det är förmodligen det enda som kan rädda partiet från att hamna under fyraprocentsspärren i kommande val.

Häng med, häng med!

Adam von Friesendorff finns på Twitter