Polisens repression mot ravekultur liknar den på 90-talet

I slutet av oktober anordnar en kulturförening i Halmstad en privat och helt laglig fest för technointresserade som skulle bli höjdpunkten för många under Halloween. Man har bokat franska dj:n Upwellings, dörrvakt är anlitad, listan är spikad, folk är utklädda och redo för att ha en kul kväll. Vilket man har – tills ett tiotal poliser stormar in på lokalen från en pikébuss och tvingar ner alla på mage på det kalla betonggolvet.

Två av de som är på festen är Ajna och Robin. De berättar att alla uppmanas att sätta sig upp efter ett tag. “Eftersom ‘alla är narkotikapåverkade’ enligt polisen tvingas vi ut en efter en i kylan för att kissa i kopp. Vid ett tillfälle tvingades fyra killar stå på rad och kissa bredvid varandra”, säger Robin.

Den som tar upp sin mobil tvingas ut direkt, samtidigt som resten får sitta kvar på det nu upplysta och tysta dansgolvet, berättar de. “En av personerna på golvet säger till en polis att hon verkligen behöver kissa, och får svaret ‘du kan ju köra sten, sax, påse med killen bredvid om vem som ska kissa först’.”

Ajna och Robin berättar hur Jesper, en av arrangörerna, ställer sig upp och frågar på vilka grunder polisen är här på deras privata fest, i deras egen lokal. “De kan inte bara göra så här”, säger han. Inget svar. Han frågar igen.

“Då går två poliser fram bakom honom, drar ner honom och knäar honom så att han sätter sig på golvet”, berättar Ajna.

Senare, när Jesper fortsätter ifrågasätta polisens agerande, hotas han med pepparsprej. “Han trycks ner på marken och man sätter handklovar på honom – trots att han inte gör motstånd. Hans glasögon går sönder, samtidigt som han skriker och ber dem att sluta.”

Till slut tillåts festdeltagarna gå hem, medan polisen åker därifrån med en massa urinprover.” Folket på festen, liksom många andra, undrar nu till vilken nytta allt det här var.

I ett Facebookinlägg skrivet av Robin, som i skrivande stund har över 1700 gillningar och knappt 1300 delningar, berättar han om vad som hände under kvällen. Tillsammans med Ajna går de igenom händelseförloppet för mig över telefon.

De berättar att föreningen tidigare har anordnat liknande fester utan att de haft några som helst problem med polisen. “Vi har drivit de här festerna i ett antal år nu”, säger Robin. “Vi har även haft besök från polisen vid tidigare tillfällen, en gång i januari. Då kom det tre poliser och knackade, och vi frågade dem om de ville komma in och kika så att allting såg rätt till. De följde med in, gick runt och kollade lite i tio minuter ungefär. När de lämnade lokalen berömde de vårt engagemang och tyckte vi gjort det bra och att allting såg bra ut.”

För drygt två månader sedan anordnade föreningen en fest där de inte tillät polisen att komma in, eftersom det var föreningens egen lokal och polisen saknade husrannsakan. “Då blev det lite munhugg, polisen kallade oss ‘kriminella knarkare’”, säger Robin.

Polisen har med sig en husrannsakan denna gång, på grund av deras misstanke om narkotikabrott. Enligt Ajna blev flera på festen vittne till att polisen inte klistrade på namn och personnummer på respektive urinprov. Dagen efter hittade arrangörerna flera av proverna kvarlämnade utanför lokalen.

Ajna berättar att flera har kontaktat polisen i efterhand och försökt ogiltigförklara urinproven på grund av hur det gick till. “De som visade sig testa positiva – vad gör polisen med dem sen?” undrar hon. “Ska de erbjudas någon slags vård? Ska de erbjudas hjälp? Kommer någonting efter? Polisen blir nöjda så länge de får sin statistik verkar det som.”

Krister Adolfsson, biträdande polischef i Halmstad, befann sig inte personligen på plats men berättar över telefon att cirka 25 personer är misstänkta för eget bruk och cirka fem stycken för innehav.

Han säger att vid drogbrott är det i första hand upp till den misstänkte att meddela att den skulle vilja ha hjälp med sitt bruk för att hjälp ska erbjudas. “När det gäller det egna bruket är det ingen rutin som vi har att vi ställer frågan om någon vill ha vård för sitt missbruk”, säger Krister. “Men gör jag bedömningen att den här individen som jag har framför mig är så pass djupt nere i sitt missbruk att jag anser att personen behöver vård har jag skyldighet att anmäla det till sociala myndigheter.”

VIDEO: VICE reportage om Ukrainas ravescen

På festen som polisen stormade in på hade arrangörerna innan polisens ankomst precis kastat ut en person som kommit in och försökt sälja droger. “Vi vill inte ha sådana människor på våra fester, det är redan så mycket fördomar kring raves och vi gör allt för att inte upprätthålla de fördomarna”, säger Ajna. “Det är inte så våra fester går till.”

Krister Adolfsson väljer att inte kommentera uppgifterna om att polisen struntat i att märka en del urinprov korrekt, och det eventuella användandet av övervåld mot en person som inte gjorde motstånd, då han själv inte befann sig på plats. “När det görs en husrannsakan där polisen går in i en lokal där det är 80 individer uppstår det säkerligen en del tumult innan vi får kontroll på situationen. Och sedan vad som hänt i detalj kan jag naturligtvis inte svara på.”

Polisens insatser för att stänga ner rave är knappast ett nytt fenomen. Och på senare tid har polis runt om i Sverige använt sig av mer hårdföra metoder, som för tankarna tillbaka den ökända rejvkommissionens öppna krig mot subkulturen under 90-talet.

Förra året stängdes Into the Factory ner på grund av “risken för klättring i kombination med narkotikapåverkan”. Polisens tillslag på festivalen Cult Cosmic utanför Norrtälje förra året är ett annat exempel där strategin verkar ha varit att gripa så många besökare som möjligt för narkotikabrott. Där vittnade besökare om hur de satts i handfängsel och tvingats klä av sig nakna i skogen och lämna urinprov. Och till sommaren 2019 planerar Stockholmspolisen att ta ytterligare krafttag mot rave. Ambitionen är att låta en särskild busstyrka åka runt för att stänga ner fler utomhusfester, rapporterar SVT Nyheter.

Framtiden för kulturföreningen i Halmstad är oviss. Robin och Ajna berättar att de alla mår dåligt, känner sig förföljda av polisen och har tappat all förtroende för polismyndigheten. De känner inte att de längre vågar fortsätta arrangera dessa fester. “Vi vågar inte beblanda oss med kulturen längre då vi har jobb och liv som vi inte vill ha förstörda av polisen på grund av orimliga misstankar, förföljelse, orättvis behandling och till och med våld”, berättar Robin.