Du vet den där ångesten som träffar en som en slägga rätt i mellangärdet cirka var tredje till fjärde dag för att man inte vet vad man ska göra med sitt liv? Den där härliga blandningen av förlorad motivation och känslan av att man inte lever upp till sina föräldrars förväntningar? Ja, exakt, den där ångestbollen du gått runt med sen dagen efter du tog studenten. Visst suger det att vissa människor slipper den eftersom de har lyckats ge sig själva karriärer alla drömt om att ha ända sedan vi var små?
Men egentligen. Är det verkligen så nice att vara signad artist som man tänker sig? Är det lika kul att vara skådis som exakt alla filmer får det att se ut som, och träffar man Tyra Banks automatiskt bara för man jobbar som modell?
Videos by VICE
För att komma till botten med om de flesta av oss borde byta karriär ögonaböj hörde jag av mig till några som har jobb som i alla fall låter mer spännande än det både du och jag sysslar med. Det här är vad de hade att säga.
Carolina Sjöstrand, 26, modell
VICE: Hur ser en vanlig arbetsdag ut för dig?
Carolina Sjöstrand: Är det en plåtning kan man börja olika tider på dygnet, men det kan också vara att man börjar klockan nio som en vanlig arbetsdag. Du kommer in, du träffar teamet, sen brukar man direkt sätta igång med smink och hår. Det är en rätt lång process för mer kreativa plåtningar – bara ljussättningen kan ta väldigt lång tid. Om man däremot fotar kläder för märkens hemsidor är allt ofta mer avskalat, och det är inte så mycket frihet i hur man får röra sig, utan man ska mest stå rakt och så säger fotografen att man ska göra på vissa sätt.
På visningar är det lite mer saker som händer. Man kommer dit, och beroende på vilken tid man kommer är det antingen först en rehearsal då man går på catwalken, antingen i vanliga skor eller i de klackar man ska ha på visningen. De som jobbar i produktionen visar hur man ska gå, i Stockholm är det väldigt straightforward, du går rakt och svänger till vänster, oftast. Visningar är oftast mycket mer stressiga, för det är väldigt många fler inblandade, och alla kommer vid olika tider.
Finns det något med ditt jobb man kan vara avundsjuk på?
Det är ett roligt jobb, ingen dag är sig lik. Om man har tur som jag får man resa runt i världen med jobbet vilket faktiskt är helt otroligt. Det trodde jag aldrig skulle gå. Å andra sidan förstår vissa kanske inte att det är väldigt jobbigt också. Det är inte stabilt på något sätt, men det är ett annorlunda jobb, och de erfarenheter man får går nog inte att få genom ett vanligt kontorsjobb skulle jag säga. Det är också kul att man får träffa människor man kanske inte skulle träffa annars.
Så är det ett drömjobb?
Jag tror att människor mest ser det glamorösa, men man ser inte bakom kulisserna att de tjejer som kommit långt, alltså de som verkligen är toppmodeller, jobbar extremt hårt. Och sen är det som Heidi Klum säger: “One day you’re in, the next day you’re out.” För du jobbar med ditt utseende, och ena stunden kanske ditt utseende inte är inne längre. Sen säger folk också extremt mycket saker om ens utseende, och folk kommer vara ärliga, vilket både kan vara positivt och negativt. Och det kan vara ganska tufft om man inte har lite skinn på näsan.
Har du några råd till nån som vill bli modell?
Börja med att gå färdigt gymnasiet. Man bör också veta att man behöver klä av sig naken nästan, eller åtminstone i underkläder, inför folk man inte känner. Man byter ju om hela tiden, och om man är yngre kan man tycka det är obekvämt. Det tyckte jag själv i början, men jag vande mig efter ett tag. Och våga säga nej! Ha klart för dig vad du vill och inte vill göra. Man behöver absolut inte plåta topless om man inte vill det, visserligen kanske man förlorar några jobb då men om man inte vill måste man inte det.
Sanna Sundqvist, 34, skådespelare
Hur ser en vanlig arbetsdag ut för dig?
Sanna Sundqvist: Generellt skulle jag säga att jag ofta spelar någonting på kvällen, och antingen repar jag en föreställning på dagen, eller filmar eller kanske gör nåt röstjobb. Så det blir ofta en ganska lång arbetsdag. Det blir mycket kvälls- och helgjobb. Och sen när man filmar är det ofta väldigt tidiga morgnar. Ibland kliver jag upp halv sex och kommer hem halv elva, för att jag filmat på dagen och spelat på kvällen. Men sen kommer perioder då jag inte gör nåt alls, så det jämnar ut sig. Jag tycker om att det inte är så fasta tider.
Skulle du ändå säga att det är ett drömjobb?
Absolut. Det är det. Men jag skulle väl också säga att det verkligen kräver att man har en kärlek för själva skådespeleriet. Det är inte så glammigt jobb egentligen. Just den biten är en liten del av det. Så är det det man är ute efter tror jag inte att jobbet kommer göra en så glad.
Vad kan vara mindre glammigt?
Det är just det här slitet, att göra samma sak kväll efter kväll, att man aldrig kan vara sjuk – det är klart att man kan vara sjuk. Jag har stått på scen och haft jättehög feber och varit magsjuk, och då är det ganska tufft.
The show must go on. Finns det nåt som man kan vara avis på?
Ja, alltså jag träffar så otroligt mycket nya, spännande människor hela tiden. Jag har så fruktansvärt roligt oftast. Det är som en lek, fast en avancerad lek som verkligen är på fullaste allvar. Och det är fantastiskt roligt. Och varje projekt ser olika ut, så det är ett väldigt varierat jobb på så sätt att jag får undersöka mig själv så mycket och lära känna mig själv på olika sätt för varje ny karaktär.
Har du några tips till folk som vill bli skådisar och undrar hur man ska gå till väga?
Jag tycker att söka scenskolan är en väldigt bra grej att göra, men det är ju inte den enda vägen. Jag tycker man ska ta kontakt med folk som gör sånt som man själv gillar, det handlar väldigt mycket om att möta såna människor man funkar bra ihop med. Så att “nörda in sig” lite och ta reda på vad det är man gillar, då tror jag att man blir bra på det också. Att man försöker vara sann mot sitt eget konstnärskap på nåt sätt. Det var då det började gå bra för mig, då jag började göra det jag verkligen kände lust till, och inte försökte spela teater på något sätt som jag trodde att andra ville.
Nariman Moghadam, 30, pilot
Hur ser din arbetsdag ut?
Nariman Moghadam: Man kan börja aptidigt, att man kommer till flygplatsen vid klockan fem och så har man ungefär en timme innan man börjar. Eller så kommer man på eftermiddagen och jobbar genom hela kvällen, så det är ganska varierande och det är det som är fett tycker jag. Det blir alltid olika förutsättningar fastän man kanske flyger till samma destination två gånger på samma dag. Men det börjar alltid med att man kommer till flygplatsen och där går man igenom vad man ska göra under dagen, typ vart man ska flyga och vädret – om det är regnigt eller dålig sikt. Turbulens är oftast inga problem för oss att flyga igenom, det är bara skönt. Man går igenom det med flygledarna så de är med på det så de lättare kan ta hand om situationen när den väl uppstår.
Sen går vi ut till flygplanet och kollar att allt med det är okej. Det är mycket att göra när man är på marken och vid start, men sen när man väl är uppe i luften är det lugnare. Man måste hela tiden vara där och övervaka, man kanske får instruktioner att köra till ett speciellt ställe eller göra vissa grejer. När man är på väg neråt börjar arbetet igen och det blir mer och mer ju närmare marken man kommer tills man landat och kommer till gaten. Men då är det fortfarande lite jobb kvar. Oftast har man bara en halvtimme på sig att lasta av passagerare och bagage, tanka, lasta på folk och bagage och sen kör man igen.
Vad är det sämsta med ditt jobb?
Man är ju borta ganska mycket, flera dagar i sträck. Så det kan vara jobbigt för ens partner att man är borta och det tär ganska mycket ens privatliv. En grej man har hört är att det är flest skilsmässor bland de som jobbar som pilot och flygvärdinnor. Jag vet inte om det stämmer men man möter många kollegor som haft familj och skiljt sig.
Skulle du säga att ditt jobb är ett drömjobb?
Folk har fortfarande en bild av att det är ganska glammigt. Det är fortfarande ett ganska högt ansett yrke. Det ses på det sättet, speciellt med tanke på hur det var förr i tiden, men det har ändrats ganska mycket och är inte så glammigt som det var förr. Jag tror att så länge man är intresserad av det och brinner för det blir vad som helst ett drömjobb.
Joy M’Batha, 23, artist
Hur ser en vanlig arbetsdag ut för dig som artist?
Joy M’Batha: Jag vaknar när jag vill, pluggar lite, målar, sjunger något fint, träffar någon jag tycker om, äter något gott. Rewind selecta.
Finns det något med ditt jobb man kan vara avundsjuk på?
ALLT.
Vad är det bästa med ditt jobb?
Att jag gör det jag älskar. Jag är min egen chef och gör vad jag vill. Jag jobbar med något jag är bra på och vill utvecklas inom. Livet handlar väl om att självförverkligas och skapa fantastiska minnen och relationer. Hur gör man det på ett jobb man hatar och mår dåligt av? Jag vill leva. Inte överleva.
Vad känner du är det sämsta med att vara artist?
Många vill ha en som vän men vet inte hur man är en [själv]. Det är svårt att någonsin känna sig klar eller ledig. På ett åtta till fem-jobb stämplar man in och ut, sen kan man lägga sig på sofflocket och äta grisesvål eller vafan folk gillar att snaska på. Även om jag lämnar studion eller scenen slutar jag aldrig tänka på nästa move. Jag är avundsjuk på folk som kan slappna av utan att få extrem ångest.
På vilket sätt kan ditt jobb vara tufft som man kanske inte är medveten om?
Självdisciplin är en bitch. Sen så pushar jag såklart gränserna för vad som är okej och folk blir lätt mer förlåtande. Jag tror jag skulle kunna göra mycket bull och ändå ha ett stort följe med “fyfan va fet hon e, sån rockstar”-folk. De är viktigt att omge sig med folk man kan lita på och som säger till en när ens uttryck skadar en själv eller någon annan psykiskt eller fysiskt. Tyvärr är det väldigt vanligt i den här branschen att folk låter det gå lika långt för artisterna som det gjorde för Leila K, så länge det ger streams och pengar.
På vilket sätt har det varit lätt eller svårt för dig att komma dit du är i dag i din karriär?
Jag har varit välsignad med en underbar bästa vän som trott på och uppmuntrat mig att fortsätta vara mig själv, fått mig våga leva mer. Men tyvärr är det få som blir genuint glada av ens framgång om inte de själva är involverade. Då projicerar de ofta sina egna missnöjen på en. Men det är 2018 and I ain’t got time.
Ville du alltid bli artist?
Jag har alltid velat bli framgångsrik inom det jag älskar. Velat bli allt från bagare, chef och skådespelare. Jag vill testa allt innan min tid är inne. Hur ska jag annars veta vad jag tycker är kul och mår bra av på riktigt? Musiken kom in i mitt liv bara några sekunder innan “Kattliv“.
Har du några tips till någon som vill göra karriär som musiker?
Gör det för dig själv i första hand. Inte för omgivningen. Det är lätt att lockas av allt fett som kommer med att vara artist men det är bara en ytlig fasad för att folk och branschen ska kunna utnyttja dig. Har du lagt dina 10 000 timmar kan ingen fucka med dig. Jag jobbar fortfarande på mina och försöker distansera mig från huvudstaden och dess fällor. Men viktigaste av allt. Ha kul.
Theo Hagman Rogowski hjälpte till med den här artikeln.
Benjamin Wirström finns på Twitter
