FYI.

This story is over 5 years old.

droger

Därför behöver behandling av drogmissbruk rikta in sig mer mot kvinnor

Endast en femtedel av världens alla människor som får behandling mot droger är kvinnor, trots att de är en tredjedel av alla som tar droger.

(En kvinna hos en afghansk avvänjningsklinik. Foto: Flickr-användaren Jacksoncam via | CC BY 2.0)

Den här artikeln publicerades ursprungligen på VICE Alperna. Internationella narkotikakontrollstyrelsen (INCB) är ett FN-organ som övervakar hur EU-länder implementerar internationella drogkontrollkonventioner. I sin årliga rapport, som nyligen presenterades i Berlin analyserar INCB hur droganvändning tar form i världen och föreslår ett antal rekommendationer för att hjälpa länder att ta kontroll över drogrelaterade problem som människor lider av.

Annons

Årets rapport fokuserade särskilt på drogbruk bland kvinnor och flickor, vilket de senaste åren har ökat mycket mer än för män. Även överdoser bland kvinnor ökar, och allt fler kvinnor arresteras för drogrelaterade brott. Men trots att en tredjedel av alla i världen som använder droger är kvinnor och flickor är endast en femtedel av de som får behandling för drogberoende kvinnor.


Relaterat: Vår dokumentär om Krokodil i Sibirien:


INCB-rapporten uppmanar länder att vidta förebyggande könsspecifika åtgärder mot droger, men samtidigt finns det knappt någon forskning som undersöker eventuella skillnader i droganvändning mellan män och kvinnor. På grund av det rekommenderar rapporten – bland annat – att länder ska börja samla in könsspecifik information på droganvändare, prioritera sjukvård för kvinnor beroende av droger och även ta itu med stigmat kring drogbruk bland kvinnor.

Werner Sipp är ordförande för INCB. Jag pratade med honom för att ta reda på hur världens alla länder kan göra mer för att effektivt kunna hjälpa kvinnor som använder droger.

Warner Sipp. Foto:  via

Warner Sipp. Foto: via

VICE: Vad är det viktigaste som ni tar upp i årets rapport?
Werner Sipp: Det grundläggande målet med årets rapport var att framhäva hur viktigt det är att betrakta drogrelaterad politik och program genom en genuslins. Den tillgängliga datan – som är ganska begränsad – visar att det har skett en ökning bland unga kvinnliga droganvändare och bland fångar som sitter i fängelse för drogrelaterade brott. Länder ser sällan till att kvinnor får lämplig behandling – och behandlingen är sällan specifik för kvinnor.

Annons

Varför borde länder se på droganvändning bland kvinnor annorlunda från droganvändning bland män?
På många sätt har kvinnliga drogbrukare mer att kämpa med än manliga drogbrukare. För det första har droger en annan effekt på kvinnors kroppar än på mäns kroppar – vilket resulterar i en högre frekvens av dödsfall bland kvinnor. För det andra, i de flesta delar av världen om en mamma hamnar i fängelse för drogbruk eller innehav har det mycket större inverkan på en familj än när en pappa hamnar i fängelse. För det tredje har kvinnor systemiskt ett socialt underläge när de försöker få tillgång till vård för sitt drogbruk.

Hur kommer det sig?
Kvinnor döms mycket hårdare för drogmissbruk än män – särskilt när de är gravida. På grund av det stigmat kan de vara mer obenägna att uppsöka vård. Och sen är det problemet med barnomsorg – kvinnor som på något sätt är beroende av droger kanske inte söker vård eftersom de är rädda att förlora vårdnaden över sina barn.

"Vi är alltid ett steg bakom – vi kan inte kontrollera en drog som precis kommit in på marknaden."

Hur tror du att man skulle kunna lösa det?
Ett alternativ skulle vara att erbjuda fler behandlingsmöjligheter endast för kvinnor. När Iran introducerade drogbehandlingstjänster endast för kvinnor ökade tydligt antalet kvinnor som påbörjade behandling. Men stigmatiseringar som den här är så djupt inrotade i samhället. Du kan inte ändra det på kort tid – titta bara på hur lång tid det har tagit västvärlden att ändra sin syn på homosexualitet, till exempel. Vi kan uppmana myndigheter i länder att aktivt jobba emot sociala stigman, men det är allt vi kan göra.

Hur effektiva är era rekommendationer i länder som Afghanistan, exempelvis, där många droger produceras och statliga institutioner är svaga eller till och med korrupta?
Du har rätt – Afghanistan befinner sig i en väldigt komplicerad situation. För närvarande producerar landet 90 procent av den globala marknadens opium, och myndigheternas inverkan på drogpolitiken har fortsatt att minska i många delar av landet. Samtidigt börjar den internationella närvaron dra sig tillbaka från Afghanistan, och det vakuumet fylls av talibaner eller ISIS – vilket vidare underminerar statens kontroll. INCB har ingen sanktionerande makt – det enda vi kan göra är att hålla dialogen med andra länder öppen.

Det utvecklas och introduceras konstant nya droger – hur exakt bestämmer ni om det borde vara en illegal substans eller inte?
Åh, vi är alltid ett steg bakom – vi kan inte kontrollera en drog som precis kommit in på marknaden. Innan en drog läggs till på listan över illegala substanser behöver WHO göra ett antal tester för att bevisa att det faktiskt är skadligt. De kan testa kanske tio substanser per år, men det introduceras hundratals nya substanser på marknaden varje år. Vi behöver uppenbarligen ett nytt system för det, och hur vi ska handskas med det här kommer vara en av nyckelfrågorna för framtiden att svara på.

Tack, Werner.