Efter en serie konstverk som projicerades på Chicagos gator tidigare i sommar är Pussy Riots Nadya Tolokonnikova nu tillbaka med ett nytt konstprojekt. Den här gången vill hon uppmärksamma hur illa många har det i fängelser runt om i världen.
Som du förmodligen minns fick Tolokonnikova och hennes bandmedlem Maria Alyokhina tillbringa 21 månader i ett ryskt fängelse efter att ha uppträtt med deras sång “Punk Prayer” i Kristus Frälsarens katedral i Moskva som kritiserade den ortodoxa kyrkan. Nu vill Tolokonnikova visa hur fruktansvärda hennes egna upplevelser var i hopp om att det ska kunna leda till en fängelsereform. För att uppnå det här håller hon på att utforma en interaktiv teaterupplevelse i London som kommer leda publiken genom Pussy Riots ökända uppträdande i kyrkan, rättegången och den efterföljande vistelsen i fängelset.
Videos by VICE
Jag ringde upp Tolokonnikova för att snacka lite om projektet.
VICE: Varför har du bestämt dig för att utforma en teaterföreställning på det här sättet med ditt nya verk?
Nadya Tolokonnikova: Varför? För jag tycker alltid det är en viktig fråga för politiska konstnärer att undersöka hur man kan bryta fjärde väggen mellan publiken och konstnären. Det finns många sätt man kan göra det här på – ibland går man och gör ett performance på gatan, men en annan metod för att skapa interaktiv teater är att faktiskt involvera publiken i själva verket.
Hur planerar du att involvera publiken i delen som handlar om fängelset?
Jag antar att jag bara försöker använda alla möjliga medel för att få folk att stödja en fängelsereform. Jag har inget direkt komplicerat eller sofistikerat svar här. Jag menar, vi tog oss igenom det; jag vet hur fruktansvärt det är och ingen förtjänar att leva på det viset, även om man begått ett brott. Kanske är det folk som stulit något för de inte haft mat att äta, och nu dör de [i fängelset]. Folk med hiv har inte tillgång till medicin, och deras ben och händer ruttnar, och ingen kan göra något för att hjälpa dem.
Finns det en viss oro att folk kommer vara emot tanken att man ska känna empati för fångar?
Vi lever inte i en perfekt värld. Man begår misstag i rättegångar, och i vissa land är domare och poliser korrupta. Vem som helst kan hamna i fängelset, och jag tror det är bättre att bara pusha för en fängelseform just nu och skydda oss från att kunna hamna i en sån situation.
Vad för typ av reform skulle du vilja se?
Jag skulle vilja se en förändring i levnadsförhållandena. De skiljer sig såklart från land till land. Det finns många fängelser i europeiska länder, särskilt i Skandinavien, där man kommit långt. I till exempel Nederländerna och Estland har jag sett hur man gått från en äldre modell till en ny europeisk variant. Fångarna kan välja vad de själva vill göra. De kan inte lämna fängelset, men de kan läsa Dostojevskij – de kan läsa Bibeln om de skulle vilja det.
Vilket enligt dig är det största problemet fångar står inför i dag?
Jag tror det är vinstaspekten. De säger att folk får hamnar i fängelse för att de ska bli bättre människor och att de ska bli anpassade till att leva i samhället, men i själva verket fängslar man människor för att göra vinst på dem. Man kan inte behandla människor som slavar. Vi tänker att vi slutade med det för 200 år sen, men det stämmer inte. Vi har fortfarande en form av modern slaveri. Jag har suttit i fängelsen i Ryssland där fångar får arbeta för att fängelset ska tjäna pengar på dem.
Hur ska vi kunna ändra det här?
Jag har sett att förändring är möjligt. Titta bara på länderna i Skandinavien. Om någon säger, “Kom igen, det kommer inte ändras, det är omöjligt” – jag menar, vi skickar människor ut i rymden, men vi kan inte genomföra en fängelsereform? Kom igen!
Hur kommer the Conor Brothers in i det här?
De är väldigt duktiga konstnärer, och det är inte så vanligt att man hittar politiska konstnärer, vilket är märkligt för vi lever i en så pass politiserad värld. Vi har känt varandra rätt länge. Vi har vårt eget nätverk som heter Political Artists All Around the World, och the Connor Brothers har en särskild plats i det nätverket. Vår produktion är bara i början, men de hjälper till enormt mycket.
Kan du förklara hur själva konstverket kommer fungera?
Vi håller just nu på att prata med olika lokaler, så det beror lite på vilken vi lyckas boka. Vi vill göra det ganska realistiskt, möjligen med en del metaforiska, symboliska inslag. Det är del av processen. När man börjar jobba med någonting kan de förändras under resans gång.
Varför bestämde du dig för att göra det här nu? Varför inte tidigare?
Ett svar på den frågan är att vi varit väldigt upptagna med att skapa våra organisationer som har hjälpt fångar i Ryssland, så vi har inte riktigt haft tid, men nu har vi mer tid att lägga ner på konstnärliga projekt. Ett annat svar är att jag tror att den här storyn kommer göra att folk blir mer politiskt aktiva och man kommer förstå att medborgarskap är mer än bara ett ord. För mig innebär att vara en medborgare att vara politiskt aktiv. Vi vill att folk ska dela vår idé om engagerande medborgarskap.
Är det budskapet du vill förmedla med konstverket?
Ja, men min poäng är väldigt simpel: om man är själv, eller om det bara är några få som försöker vara politiskt aktiva och höja rösten, då är det lättare för myndigheterna att bara få tyst på en eller låsa in en. Men om man har många människor ute på gatorna kan de inte göra så mycket, så det är en fråga om hur många av oss som vill höja våra röster.
När hoppas du kunna lansera det här projektet?
Förhoppningsvis runt november, kanske lite senare. Allt beror på hur lång tid det tar för projektet att utvecklas. Det är en vecka kvar för vår pengainsamling, och förhoppningsvis kommer vi ihop tillräckligt med pengar. Vi vill att det ska göras så snart som möjligt, men vi vill också att det ska vara så bra som möjligt.
Patrick Heardman finns på Twitter.
