En spellista med låtarna jag lyssnade på när jag försökte ta mig från Syrien till Europa

Den här artikeln är en del av vår serie Nya Grannar i vilken unga flyktingar från Europa är gästredaktörer på VICE.com. Läs vår introduktion här.

–––

A.* är 17 år och kommer ursprungligen från Syrien. Han bor på en anläggning som finansieras av välgörenhetsorganisationen Praksis i Aten i Grekland.

Ända sen jag var tio år har jag gillat metal. Det första metalbandet jag någonsin lyssnade på var Disturbed. På den tiden provade jag olika typer av musik och insåg snart att heavy metal var rätt genre för mig. Personligen känner jag att det är väldigt avslappnande, även om många tycker det är lite obehagligt. Dessutom har det faktum att jag lyssnat på metallåtar verkligen gjort att jag blivit bättre på engelska.

Men jag gillar metal från hela världen och det här är en internationell lista, så jag kanske kommer introducera dig till några band du aldrig hört talas om förut. Alla har sin egen stil och karaktär. Dimmu Borgir, till exempel, tar upp många sociala problem, medan Aeternam pratar om olika kulturer i länder som Egypten, Jordanien och Syrien. Deras texter är både på engelska och arabiska. Swallow the Suns låtar är lite dystrare, men när jag lyssnar på dem känns det som att mina problem försvinner. Jag gillar också de väldigt teatraliska Ahab, vars namn kommer från Moby-Dick.

Jag är såklart också intresserad av andra genrer också, som dubstep, country och trap. Det här är en lista med alla låtar som jag lyssnade på under den svåra resan från Syrien till Grekland. Du kan även lyssna på dem på Spotify eller Apple Music.

Dimmu Borgir var ett av de första banden jag blev besatt av; jag hade alla deras album och älskar i princip alla deras låtar. Just den här låten påminner mig om mina första steg in i metalvärlden. Därför har den förändrat mitt liv.

Varje gång jag lyssnar på det här bandet tänker jag på min kompis Arrab, eftersom han var den som introducerade mig till dem. Ibland tänker jag på allt som jag och Arrab varit med om tillsammans. Jag känner mig lite deppig över det faktum att vi bor så långt ifrån varandra nu, han är fortfarande i Damaskus och jag är i Grekland. Men jag hoppas att vi kommer hänga med varandra och lyssna på de här låtarna om några år, när vi lagt kriget bakom oss.

Den här låten håller igång mig och ger mig en känsla av hopp. Den brukade vara en av mina kompisars favoritlåtar, men nu har han flyttat till Cypern genom EU:s omflyttningsprogram, där han startat ett nytt liv. Det nåt som jag såklart också vill göra, men jag vet att det tar tid. När jag lyssnar på den här sången känns som att vad som helst är möjligt.

Den här låten lyssnar jag på när allt känns jobbigt. När jag känner mig arg, besviken eller deppig trycker jag på play, och så blir jag lugn. Under min resa till Grekland brukade jag lyssna på den här ofta. Jag minns när jag kom fram till Raqqa (en IS-kontrollerad stad) och var så rädd för att åka fast att jag spelade den här hela tiden för att kunna slappna av.

Den här låten måste jag bara dansa till.

Innan jag hörde talas om det här bandet hade jag egentligen aldrig lyssnat på den här typen av musik alls, country eller rock'n'roll eller vad det nu är. Nu när deras låtar spelas tänker jag på hur envis jag brukade vara, när jag inte lyssnade på annat än heavy metal.

Jag kommer ihåg när jag lyssnade på den här låten för allra första gången för sex år sen. En kompis till mig satte på den och jag gillade den direkt. Nu påminner den mig om Dimitra, en av socialarbetarna på förläggningen där jag bor i Aten, eftersom hon verkligen diggar den. Varje gång jag sätter på den sjunger vi tillsammans: "The toxicity of our city / Disorder" och vi försöker härma sångarens röst. Ibland sätter jag på låten helt random och skriker ut: "Det här är för dig Dimitra!" Det är vår grej.

När jag jobbade på min morbrors restaurang i Syrien brukade jag spela den här låten när jag städade i slutet av mitt pass. Jag jobbade där efter skolan och på helgerna för att hjälpa till. Att sätta på den här på högsta volym fick tiden att gå mycket fortare.

Den här och "Wizard" av Martin Garrix brukade jag lyssna på när jag var på Moria Camp på ön Lesbos. Att dansa bort mina problem hjälpte mig hålla humöret uppe. Eftersom vi levde under hemska förhållanden var det många problem, och vi fick bara sitta och vänta där på att vi skulle skickas till en annan förläggning.

Den här sången får mig att tänka på min mamma, och det får mig att le. Hon verkligen hatade den här låten och brukade skrika på mig varje gång jag satte på den. Hon sa åt mig att sluta lyssna på sånt skräp, men jag bara höjde volymen och spelade den om och om igen för att retas med henne. Jag kommer aldrig glömma hennes roliga grimaser. Hon är i Syrien nu, men om jag träffar henne om några år igen och spelar den här låten är jag säker på att hon också skulle skratta.

Det här är en till låt jag lyssnar på när allt känns jobbigt. När jag tänker på allt pappersarbete jag har framför mig, på asylutredningen och om de kommer ge mig flyktingstatus blir jag jättenervös. Att lyssna på den här låten gör mig lugn och får mig att tänka på något annat.

Det här var första låten jag lyssnade på när vi korsade gränsen mellan Syrien och Turkiet. Jag kände mig så lättad; det var som en tyngd hade lyfts från mig. Jag tog ett djupt andetag och sa till mig själv: "Du klarade det. Den svåraste delen är över. Dags att gå vidare."

Varje gång jag lyssnar på den här låten blir jag påmind om min kompis Dany som fortfarande är kvar i Syrien. Jag försöker att inte lyssna på den alltför ofta, eftersom jag saknar honom så otroligt mycket, och jag blir ledsen av att tänka på honom. Det är inte lätt att vara ifrån sina vänner så lång tid.

Musik är en stor del av mitt liv. När jag var i Syrien brukade jag beatboxa och nu har jag fått en vän på förläggningen som jag gör musik tillsammans med. Jag beatboxar och han rappar. Jag tar också gitarrlektioner nu och lär mig att spela allt från grekiska låtar till rockmusik. I framtiden skulle jag också vilja lära mig att spela trummor och ta sånglektioner.

*Skribentens namn har förkortats av säkerhetsskäl.

Skriv under UNHCR:s namninsamling som uppmanar regeringar att se till att människor på flykt får en säker framtid här.

Klicka här för att stötta Praksis, en välgörenhetsorganisation som hjälper flyktingar i Grekland.

Illustration av Ana Jaks.