Så blev Sverige först i världen med en mansfri festival

Förra året, på Bråvallas tredje dag, meddelade arrangörerna att det inte skulle bli någon festival 2018. Då hade redan 17 fall av sexuella övergrepp rapporterats.

Bråvalla gick 1 juli 2017 ut med ett officiellt uttalande där de sa: “Vissa män, för det är män, kan tydligen inte bete sig. Det är en skam.”

En dag senare njöt humor- och radioprofilen Emma Knyckare av sin första semesterdag. Nyheterna rapporterade om ännu en våldtäkt på en stor svensk musikfestival, och Emma började fundera på orsakerna till varför allt det här hände. Det hade rapporterats väldigt mycket om sexuella övergrepp på festivaler den sommaren, vilket nådde sin kulm när Bråvalla la ner. Emma såg hur debatterna rasade online, med många människor som la skulden för de sexuella övergreppen på svenska festivaler på allt från invandring till alkohol, och åsikter att om vi bara skulle förbjuda något av det här skulle det bli stopp på allt det.

Emma tittade närmare på statistiken och insåg att det som de flesta förövare hade gemensamt var deras kön, då 97 procent av alla sexuella övergrepp begås av män. Hon bestämde sig för att använda samma retorik: Om vi skulle förbjuda män, vad skulle hända?

Den 2 juli 2017 twittrade Emma Knyckare:

När hon vaknade nästa dag hade tweeten fått ett massivt gensvar. Hundratals människor gjorde sig tillgängliga för att hjälpa, och flera medier ringde henne och ställde frågor om festivalen.

"Först informerade jag dem om att det inte fanns någon festival", berättar Emma över telefon. "Men så drack jag lite mer vin nästa dag och blev lite kaxig och tänkte “fan, vi kanske ska testa och göra något på riktigt, hade inte det varit fett och sätta ner foten genom att faktiskt göra festivalen?”

En vecka senare träffades en projektgrupp bestående av 25 personer, som Emma samlade ihop på internet, i Stockholm för att försöka ta reda på om det ens var möjligt att arrangera en mansfri festival. Först och främst var de tvungna att definiera vad en "mansfri" festival ens skulle innebära i praktiken. De bestämde sig för att festivalen skulle välkomna alla som inte är cis-män, alltså en person vars könsidentitet matchar det kön de tilldelades vid födseln – i det här fallet det manliga könet.

Festivalen kommer hållas på Bananpiren i Göteborg 31 augusti till 1 september, och hela festivalområdet kommer att vara fritt från cis-män. Några av de kvinnliga akterna har crew med män i, men istället för att tvinga dem att byta ut sina turnésällskap eller band, kommer alla män att ha sitt eget separata backstage-område där de får vistas istället för på festivalområdet. Annars försöker arrangörerna bara jobba med kvinnor, transpersoner och icke-binära människor.

Responsen har, till Emmas förvåning, mest varit positivt. Hela projektet startade genom en kickstarterkampanj och enligt henne var hälften av de som stöttat dem varit män. "Jag skulle absolut säga att responsen och feedbacken vi fått har varit jättefin, vilket jag inte var beredd på. Jag visste inte att männen hade tröttnat också, eller åtminstone de flesta män."

Självklart är idén om en könssegregerad festival inte universellt älskad, men Emma försvarar konceptet som nödvändigt. "Vissa män förstår på riktigt inte varför de inte får komma till festivalen, eftersom de inte gjort något fel. De är annars vana vid att ha tillgång till alla rum i samhället, så de kan inte förstå att de inte får vara med under två dagar på ett helt år. Och när folk genuint undrar varför, måste man bara förklara att det finns ett behov av en frizon."

Ett par månader efter Knyckares tweet blev #metoo-rörelsen viral över hela världen, vilket gör det mycket lättare att förklara behovet av platser som Statement Festival.

"Det har varit en stor skillnad efter metoo-rörelsen. Innan fick vi agera debattörer, vilket inte var något vi var intresserade av. Vi ville bara starta en musikfestival. Men efter metoo behövde vi inte förklara oss själva och våra idéer längre. Alla förstår att det finns ett problem och varför vi måste göra något åt det."

När jag frågar henne om festivalens framtid berättar Emma att deras största långsiktiga mål är att stänga ner den helt. "Vår önskan är att en festival som Statement, en zon som är fri från sexuella övergrepp, inte ska behövas. Men samhället bevisar gång på gång att det behövs, och det är därför vi skapade statement." Hon påpekar att varken hon eller någon annan hävdar att Statement Festival är en lösning på problemen med sexuellt våld och missbruk – det är en reaktion på det . Att ha säkra utrymmen för kvinnor i ett festivalkontext är inte helt nytt. År 2016 tillkännagav Electric Forest, en festival i Michigan, sitt första kvinnoseparatistiska campingområde. Kort därefter organiserade Glastonbury en scen endast för kvinnor.

År 2015 beslutade festivalen Burger A Go Go att ha sin första festival med en helt kvinnlig line-up. Burger Records grundare Lee Rickard berättade för Broadly : "Det är mer av ett roligt statement än ett feministiskt statement. Vi är inte öppet politiska, men det hänger såklart ihop. Jag tror att vi gör ett statement utan att behöva göra ett Statement, att vi kan lätt sätta ihop en line-up av den här kalibern."

Dolores Haze, ett punkrockband från Stockholm, kommer spela på Statement Festival. De ser behovet av ett sammanhang som Statement, både för artister och festivalbesökare. "Vi är så jävla trötta på killar i band. Men det behövs ju också uppenbarligen en frizon som festivalbesökare - att ständigt gå runt och hålla koll på sig själv och ens tjejkompisar så de inte råkar ut för nån äcklig kille blir tröttsamt. Av den anledningen lär det vara så jävla mycket roligare på Statement än andra festivaler. Man kommer kunna släppa loss och tillåta sig själv att ha roligt på ett annat sätt när man inte är under ett ständigt hot."

"Folk tenderar att sätta oss i genren “Tjejband"- ungefär tre av fem av våra intervjuer handlar om hur det är att vara i ett tjejband istället för vår musik. Och vi har naturligtvis stött på ett antal osköna manliga ljudtekniker, arrangörer, lyssnare och musiker som ger oss nedvärderande kommentarer. Men det är inte en stor skillnad gentemot resten av samhället, sexism finns överallt. "

Therese, en 22-årig student från Göteborg, har varit på flera festivaler sedan hon var tonåring. Hon bestämde sig för att köpa biljetter till Statement för att över huvud taget se om det fanns någon skillnad på en festival utan män. "Jag har ganska höga förväntningar, främst att festivalen kommer att vara säkrare från övergrepp eller vandalism av många slag. Vad jag vill se när jag kommer till Statement är säkerhetsvakter som jag kan lita på, polis som inte brottar ner människor på grund av deras hudfärg och bartenders som inte drogar gäster – en plats där tjejer, transpersoner och ickebinära känner sig fria och accepterade. Men det är vad jag förväntar mig av varje dag jag är ute, varje gång jag är på klubb eller festival. Och där är vi inte riktigt ännu.”

Hon medger att bannlysa alla män inte är ett vattentätt recept för en lyckad festival. "Naturligtvis är du inte garanterad en lycklig festival med enhörningar och regnbågar bara för att det inte finns några män där, men jag hoppas alla besökare kan märka någon form av förändring. Sen gör det killar arga, vilket är det jag gillar mest.”

Therese hoppas att Statement kommer att ge ett nytt förhållningssätt och mentalitet som andra arrangörer kan använda för framtida festivaler. "Om festivalen påverkar fler människor, fler besökare och arrangörer, fler utomlands och fler i klubb-göteborg, så är vi på god väg. Om vi står med facit i hand efter Statement och ser någon som helst skillnad i något läge så har det varit en vinst.”

Läs hela VICE Festivalguide här.

Ingrid Altino finns på Twitter