RIP Danstillståndet

Människor som dansar i Stockholm. Foto av Felix Swensson

I april publicerades en studie av forskare i Amsterdam som förklarar varför och vad det är som gör att människor gillar att röra på sig till musik. Studien inleds med att, “Moving to music is an essential human pleasure particularly related to musical groove.” Det ligger alltså i vår natur – man skulle kunna kalla det för en instinkt – att röra sig till musik.

Men i Sverige får man inte dansa hursomhelst. Krogar och nattklubbar måste ansöka efter ett danstillstånd för att kunna ha ett dansgolv där människor får röra sig fritt till musik. Ända sedan början av 90-talet, när ravekulturen tog fart i Sverige, har myndigheter försökt kontrollera ungdomar. När ravepalatset Docklands öppnade, instiftades en ravekommission inom poliskåren, och 1993 införde man danstillståndet. Och ja, danstillståndet är lika absurt som det låter.

Runtomkring 10 procent av Stockholms uteställen har ett danstillstånd. Dans, eller kanske snarare unga som dansar, har upprört myndigheter många gånger om genom tiderna. Senast för något år sedan organiserades en demonstration i Stockholm av ett gäng unga liberaler – med liknande politisk uppfattning som arrangörerna bakom Docklands – där de dansade i paradform längst Stockholms gator. Ingen myndighet verkade bry sig. Och i slutet av 1920-talet, upprördes vuxna av det som skedde i närheten av landets dansbanor. Det kallades “dansbaneeländet” och hade kanske inte lika mycket med dans att göra som vår tids danstillstånd har, men fokuserade precis då som nu på unga i grupp nära musik.

Människor som dansar i London. Foto av Gavin Watson

Den 10 februari 1928 publicerade tidningen Göteborgs-Trakten en artikel om Kållereds dansbana som nyligen hade blivit försedd med väggar och tak. Där stod det bland annat att närområdet fick “känning av dansbane-publlkens minst sagt förargelseväckande beteende på vägen till och särskilt från dessa obskyra nöjestillställningar.” Guess what? 2014 har Sveriges Riksdag – om man ska utgå från vad lagen säger – en liknande syn på ungas “förargelseväckande beteende” som man hade 1928. (By the way, 1928 var året då politikerna styrde upp en lag gällande invandring som skulle “bevara folkhemmets renhet.” Fräscht.)

Danstillståndet har nu kommit upp på tapeten igen i och med att Gävlepolisen tidigare i veckan uttryckte förakt mot spontandans. Krogen Berggrenska gården i Gävle har enligt Gefle Dagblad vid några tillfällen fått varningar av kommunen i och med att deras gäster börjat spontandansa på stället. Gävlepoliser har fotograferat dans vid flertalet tillfällen och vid ett tillfälle i somras, hade en polisinspektör rapporterat att “ytan befolkades av 50–80 personer som rörde sig i takt med musiken under dansliknande former.”

Men innan man börjar hata på polisen, så måste vi ju komma ihåg att polisen bara gör sitt jobb. Fokus borde därför kanske snarare ligga på att delar av polisens jobb 2014 går ut på att utreda vare sig en grupp människor har dansat eller inte, istället för att kanske utreda ett överfall. Eller en våldtäkt. Eller vad som helst som gör människor illa och resulterar i ett otryggt samhälle. Enligt den holländska studien finns det en koppling mellan musik som man upplever som bra – som orsakar “chills” i ryggraden – och belöningscentret i hjärnan. Om man utgår från vetenskapen, betyder det då att lagen inte gillar när människor mår bra?

Dagens danstillstånd betyder också att uteställen som inte pallar betala 700 kronor om året för att människor ska kunna röra sig i takt på musik, måste hålla uppsikt på gästers rörelser. Nattklubbsägare riskerar då att bli straffade om någon skulle få för sig att bli spontan. För som spontandansare är det inte du som blir straffad, snarare stället du väljer att dansa på.

Enligt Sveriges Radio har 20 motioner om att avskaffa danstillståndet skickats in till Riksdagen mellan åren 2011 och 2014. Det kanske är en komplicerad fråga eftersom ingenting har hänt?

Människor som rör sig till musik. Foto av Gavin Watson

I våras startade Centerpartiet en kampanj för att få ett slut på danstillståndet, spontandans.com. Och i och med de senaste dagarnas stormvind i Gävle, är det återigen Centerpartiet som står i fokus för att få bort danstillståndet en gång för alla. Centerpartiets Johanna Jönsson sa till Sveriges Radio att, “På senare tid verkar det vara svårt att hitta motdebattörer i frågan. Det visade sig senast förra veckan när jag var tillfrågad att vara med i P3, men man lyckades inte hitta någon som ville försvara danstillståndet.”

Sveriges Radio skriver även att alla Sveriges riksdagspartier har sedan 2011 lämnat in några motioner var för att slopa danstillståndet – förutom Socialdemokraterna, Kristdemokraterna och Vänsterpartiet.

Varför ser inte Riksdagen över lagar och stadgar som snor folks tid och energi? Folkhälsan ska väl alltid vara högsta prioritet för en riksdag. Varför inte fokusera på att bygga ett land där man är fri att röra sig hur mycket och när man vill? Och varför är det bara ett parti av åtta som verkar bry sig? Varför, varför, varför. År 2014 kan väl det omöjligt vara en partifråga – eller?

@caisasoze

VICE på svenska kör en testrunda. Skicka gärna feedback till sweden@vice.com.