En helkväll i Uppsala

Valborg är utan tvekan den mest diffusa av Sveriges alla högtider. På julen firar vi Jesus födelse, på halloween minns vi de döda och på alla hjärtans dag firar vi kommersialismen. Men varför firar vi valborg egentligen? Visst har det något med våren och brasor att göra? Ingen vet!

En grupp vars valborgtraditioner kanske ser lite annorlunda ut jämfört med många andras är Uppsalastudenterna. I allmänhet ser studenter väldigt allvarligt på festande och valborg är givetvis inget undantag. Med tanke på att Uppsala universitet är ett av Nordens äldsta universitet har studenterna i staden haft århundraden på sig att finslipa sina alkoholrelaterade traditioner.

Jag pluggade själv i Uppsala i två år, men känner i efterhand att jag ändå gick miste om lite av studentupplevelsen. Det enda jag gjorde under universitetstiden var nämligen att spela Skyrim och sova till klockan ett varje dag. Därför bestämde jag mig för att ta igen det jag missade och åka tillbaka till studentstaden och vara med om en riktig uppsaliansk valborg.

Under dagens lopp blev jag varse om exakt hur lyxigt, festivaligt, dekadent, blött och filosofiskt valborg i Uppsala kan vara. Jag är bara glad att kameran överlevde och att den inte trillade ner i avgrunden av en bajamaja (vilket den på riktigt nästan gjorde vid ett tillfälle), för annars hade dessa bilder gått förlorade för alltid.

Strax efter klockan nio på morgonen infann jag mig på Rackarberget, redo för dagens allra första moment: champagnefrukosten. Som namnet vagt antyder innebär detta att man träffar sina studentkompisar och dricker champagne och äter frukost tillsammans. Jag skulle gå på ett slags knytkalas, vilket kändes spännande och vuxet. Att dricka alkohol så tidigt på morgonen kändes dock lite onaturligt, framför allt när man blandade det med fil och müsli, men är det valborg så är det.

Alla plockade på sig croissanter och frukt och glas med bubbel och vallfärdade till en av värdarnas små korridorsrum. Där klämde vi ihop oss och började prata om studentiga saker. Mycket av de initiala konversationerna kretsade kring saker som hade hänt dagen innan, det vill säga dagen före valborg som i folkmun går under det fiffiga namnet “kvalborg”.

Jag och hon jag satt bredvid hade en ingående diskussion om hennes hår. Det var nämligen så att hon hade fått en riktigt förarglig tova, vilken hon menade var orsakad av inget mindre än flens från kvällen innan. Huruvida det faktiskt stämde eller inte var omöjligt för mig att ge ett korrekt svar på, då jag inte är en flensexpert. Men det var i alla fall möjligt att det hela rörde sig om lite kvarlämnad kvalborgsflens.

När klockan slog elva var det dags för nästa punkt på agendan, vilket var hänget i Ekonomikumparken. “Eko-hänget”? Det var oklart om denna händelse hade ett vedertaget namn, men whatevs. Härligt var det i alla fall. Direkt när man kom in i parken attackerades ens näsborrar av en svag arom av bajamajor, alkohol och förväntan. Minglet höll hög nivå med tusentals studenter och icke-studenter som myllrade omkring tillsammans, medan houselåtar från ett hundratal högtalare försökte överrösta varandra. Det var riktig festivalstämning; jag föreställer mig att Emmaboda-Hanna hade frodats i denna miljö.

Efter cirka 14 sekunder blev jag stoppad av ett Grabbgäng™ eftersom de såg kameran dingla från min hals och var såklart tvungna att ha en spontan foto-sesh. Och vem var jag att säga nej till dessa härliga grabbar som inte behöver mer än en främlings kamera för att stråla av lycka? Skulle du kunna tacka nej till deras soliga studentleenden? Nej, såklart inte.

Kort därefter gick jag in i två supertrevliga poliser vid namn Peter och Anders, a.k.a. Kling och Klang, straight outta Villa Villerkulla till valborg i Uppsala. Pippis nemesis bekräftade vad alla redan kunde se, att det var en jävla massa poliser överallt. De var dock fullständigt ignorerade av allt och alla.

Inom kort fick jag se just exakt hur dekadent ett valborgsfirande kan vara. Likt en egyptisk farao låg denna statsvetarstudent på marken och blev matad med ost och andra läckerheter. Det är här var livets goda taget till sitt absoluta yttersta. Ett njut utan dess like. Det kanske var precis det här valborg handlade om: att unna sig.

Den här snubben gick runt och var en levande portabel högtalare? Varv efter varv gick han runt i parken? Jag fick mjölksyra i handleden bara av att titta på honom. Men han var ändå en glädjespridare i sin sannaste bemärkelse.

Efter ett väldigt instagramvärdigt parkhäng skuttade jag lyckligt iväg till nästa viktiga event: champagnegaloppen. I och med att jag inte är student längre hörde jag av mig till nationerna i förväg och bad om tillstånd för att få komma in och fota. Till förmodligen ingens förvåning vägrade Stockholms nation att släppa in mig. De hade ju redan tre professionella fotografer… Nationens motto lyder Primus inter alles (ungefär “Den främste bland lika”). Elitistiskt tänk och tråkigt beteende kände jag, vilket kanske hör hemma i hufvudstaden men inte här i Uppsala på denna kärlekens dag.

Tur är det väl då att Karin Söderström finns, som jobbar som förste kurator på Östgöta nation, eller “ÖG”. Hon var generös nog att ge mig tillträde och berättade att champagnegaloppen innebär kort och gott att studenterna “galopperar” ner till nationer, där man köper skumpa som man sen dricker och sprutar på varandra till ljudet av härligt poppiga låtar.

Det tog inte lång tid innan champagnerejvet var i full gång och skumpan sprutade så det stod härliga till. Jag insåg snabbt att jag hade begått ett stort misstag; jag sprang i ren och skär panik fram till baren och skrek med gråten i halsen efter en regnponcho. Det hade på något sätt inte slagit mig att skumpa + kamera = trasig kamera. Men ask and you shall receive. Allt blev bra igen.

Iklädd en het genomskinlig poncho sprang jag runt och tog vimmelbilder. Trots det faktum att skumpan sved som syra i ögonen och alla frös som fan var det bara glada miner överallt. Efter ett tag la jag undan kameran och hoppade runt i folkhavet och lät alla golden showers skölja över mig medan en festlig cover av en Beyoncélåt dunkade i trumhinnorna.

Efter galoppen infann sig en existensiell kris. “Varför finns jag? Varför finns valborg? Varför saknar jag en tand?” är exempel på frågor jag och troligtvis alla andra ställde sig under denna period. För att komma ur denna grop krävs det vanligtvis att man duschar bort all trötthet, ångest och champagnekladd. Jag duschade givetvis inte för jag är en äcklig gris, och jag gillade att champagnen hade fått mitt hår att stelna i en kaxig frilla à la Johnny Bravo.

På väg till en korridorsfest träffade jag en kille som hette Wille. Wille var snäll. Han frågade mig svåra frågor om min kamera som jag inte kunde svara på. Wille, om du ser detta – skriv till mig så kan vi prata mer om saker jag inte förstår mig på, som kameror, meninism och folk som gillar att röka när de är bakis.

På småtimmarna drogs vi med på en valborgsvåg från korridor till korridor. Vid det här laget hade dagen börjat ta ut sin rätt på allas kroppar, inte minst min egen. Jag kände mig som en rå kycklingfilé, men en glad sådan.

Uppsalas studenter hade visat mig att fira valborg med dem är kul även för en icke-student. Jag fick dessvärre inga djupare insikter om studenter eller denna dag (förstår alltså fortfarande inte varför den firas). Om något bekräftades det jag redan visste, att precis som alla andra i Sverige tar studenter varje tillfälle som ges till att festa. Jag fick dock egentligen bara ett smakprov av vad valborg i Uppsala kan innebära. Andra spännande valborgstraditioner man kan ta del av som sillunchen och forsränningen hann jag inte undersöka närmare. För många drogs även firandet ut till dagen efter då man firar “finalborg”, men det struntade jag i och åkte hem, gick i ide och sov i 23 timmar.

Valborg i Uppsala får 9 av 10 studentmössor i betyg = rekommenderar varmt. Om inte annat är det värt att bli nedsprutad med billig skumpa en gång i livet, ty det gör under för hyn.

Benjamin Wirström finns på Twitter