Den här artikeln publicerades ursprungligen på VICE Nya Zealand
När Kate testade sig visade sig att hon var fri från könssjukdomar. Hon valde sen att få en spiral, vilket hon berättade för sin pojkvän och trodde att han skulle tycka det var najs, eftersom de inte skulle behöva använda kondom längre. Han blev i stället skräckslagen och berättade då att han hade herpes. “Han blev verkligen superstressad,” säger Kate. “Jag är rätt säker på att han trodde att det skulle vara slutet på vårt förhållande.”
Videos by VICE
Hans reaktion är knappast överraskande om man tänker på hur den här typen av nyheter oftast tas emot. Om man får en sjukdom som förknippas med lösaktighet och dålig hygien blir man inte jättesugen på att berätta om den för sin partner. Men faktum är att herpes är generellt så pass obetydligt att många läkare knappt uppmärksammar det hos patienter. Visserligen finns det inget botemedel och sjukdomen är väldigt smittsam, men vanligtvis gör den bara att man får lite munsår (oftast HSV1) eller utslag runt könet (HSV1 eller 2). I Sverige beräknar man att cirka 70 procent har herpes och endast ungefär en femtedel av de som bär på viruset vet om att de har det.
Även om viruset inte är farligt är det en väldigt stor grej socialt om man blir smittad. Det sociala stigmat kring herpes är mer skadligt än de fysiska symptomen och många experter menar att det är just det som är värst med sjukdomen. När Jacob berättade att han hade herpes för sin partner tog hen det inte bra alls. “Vi hade sex typ tre gånger det året innan vi gjorde slut. Jag övervägde allvarligt att vara celibat.” Med tanke på hur många av oss som bär på viruset är det ironiskt att vi troligen stigmatiserar vår egen sjukdom.
Tara Swadi, mikrobiolog och bloggare på Get Learned beskriver herpes som “så vanligt, så inte en stor grej och så lätt att ta hand om,” men ändå kan det kännas svårt att erkänna för en ny partner att man har herpes.
Som med alla könisar borde man vara öppen med att man bär på viruset innan ens fiffi eller snopp kommer i närheten av någon annans, och ofta om man försöker dölja det för sin partner kan det leda till problem längre fram, som i Kates fall. För henne var det mycket svårare att komma över det faktum att hennes partner inte varit öppen med att han hade herpes än själva sjukdomen i sig.
Men även om man är öppen med att man bär på viruset kommer det en rad problem. För det första är det svårt att skydda sig mot herpes, i och med att kondomer inte nödvändigtvis täcker det smittade området. För det andra kan det på områden som inte ser ut att vara smittade finnas hudceller som 15 procent av fallen innehåller viruset . Och för det tredje är det sannolikt att du är ärlig med att du har en sjukdom som den andra personen antingen redan har, eller i alla fall har kommit i kontakt med tidigare. Så varför bryr vi oss?
Vissa av oss bryr sig inte, men det har nog åtminstone delvis att göra med att vi inte vet vilka eventuella virus vi själva bär på. Det finns inga anmärkningsvärda hälsorisker som kommer av sjukdomen, så man testar inte efter herpes såvida det inte finns synliga symptom. Om du går och testar dig kommer de testa dig för flesta könssjukdomarna, men inte herpes. När jag frågade varför man inte kollar efter herpes fick jag i princip rådet att jag inte borde utmana ödet. Om jag bad om att få göra ett blodprov för att se om jag hade antikroppar mot HSV1 eller HSV2 skulle det göra att jag skulle vara tvungen att förklara det för mina partners, även om viruset bara fanns där på grund av ett vanligt munsår. Det min läkare egentligen sa till mig var att det var bättre att inte veta.
När jag frågade Tara hur hon skulle känna om hennes partner sa till henne att hen hade herpes ryckte hon på axlarna. “Alltså stora, öppna sår är såklart inte särskilt sexiga, men de är ingen stor grej.” Även fast majoriteten av oss är smittade med HSV1 eller 2 är det bara en förhållandevis liten andel som är olyckligt lottade nog att veta om det. De vet om det för att de får symptom som klåda och sår, precis som vanliga munsår fast kring könsorganet. Resten av oss fortsätter leva lyckligt ovetande.
Sjukvården har inte ett problem med att vi fortsätter leva i ovisshet, men det hjälper inte de som redan vet om att de har herpes. Kates pojkvän kan inte längre låtsas som att han inte vet om sin egen status, vilket inte Kate heller kan. Det som kvarstår är att de får bemöta folks okunskap.
Laura Borrowdale finns på Twitter.
