Första gången Allison promenerade utomhus som kvinna gick hon med på att gå och äta på restaurang med en vän på ett villkor: “Bara om hen skötte allt snack,” berättar hon. “Eftersom jag var så bekymrad över min röst.”
Hon är inte ensam i sin självcensur. Alla transsexuella går inte igenom könskorrigerande behandling och vissa bryr sig inte om att “passera som” det kön de identifierar sig med, samtidigt som andra önskar att träna sin röst för att bättre matcha sitt kön. De som gör det hoppas att det ska leda till att de känner sig mer självsäkra; för många andra kan obalans mellan röst och utseende leda till en inre konflikt och könsdysfori.
Videos by VICE
“När du från början kommer ut är det väldigt viktigt att passera som sitt kön,” förklarar Allison som – precis som många andra i den här artikeln – föredrar att endast identifieras med sitt förnamn för att bevara sin anonymitet. Hon förklarar att hon ville smälta in och ville inte att andra skulle komma med nedvärderande kommentarer om hennes könsövergång, vilket är något som många i hennes sits får stå ut med. “Rösten är en betydelsefull indikation på någons kön,” noterar hon.
“Varje gång jag blir felkönad på telefon gör det ont,” säger Alex Zandra, en speldesigner från Montreal. “Det är alltid en pik, att man inte är tillräckligt bra på det. Som att jag inte är tillräckligt bra på att visa mitt kön.”
Journalisten Laura Kate Dale minns att hon använde spelet World of Warcraft för att experimentera med kön för åratal sedan då hon presenterade sig som en kvinnlig spelare till andra i hennes guild online. Men när de vid upprepade tillfällen bad henne att koppla upp sig med dem via röstchatt vägrade hon, av rädsla att bli dömd av dem.
“När folk bara känner att de bara kan kommunicera med en lite del av sig själva fastnar de i en annan typ av dysfori”
“Jag hade alltid ursäkter,” säger hon, “och ju mer jag vägrade att göra det, desto mer började de misstänka att det kanske var något som jag inte ville att de skulle veta.”
Det slutade med att en av de andra spelarna frågade henne om hennes kön rakt ut. När Laura avslöjade att hon inte alltid hade presenterat sig som kvinna anklagade andra guildmedlemmar henne för att ha ljugit för dem och bröt all kontakt med henne.
“När folk bara känner att de bara kan kommunicera med en lite del av sig själva fastnar de i en annan typ av dysfori,” kommenterar Seattle-baserade logopeden och rösttränaren Sandy Hirsch.
Ett långt tag efter sin tysta restaurangupplevelse hade Allison helt enkelt funnit sig i tanken att rösten hon hörde när hon pratade kanske aldrig skulle kännas helt naturlig för henne. “Jag kom till en punkt då jag slutade bry mig,” säger hon. “Jag är den jag är, jag är transsexuell. Om jag låter manlig är det så det är.”
Men hennes frustration växte. “En dag när jag var i en stödgrupp för transsexuella kom en representant för en språkgrupp från NYU som sa att de fokuserade på transsexuellas röster.” En klinik på New York-universitetet erbjöd individuell terapi för nya klienter. Allison tog tillfället i akt.
Till en början kom hon ut från en session och undrade vad hon höll på med egentligen berättar hon. “Till exempel jobbar du på att blåsa i ett sugrör, att göra ett visst ljud eller jobba på din tonhöjd, typ ‘EEE! OOO!’. Och du jobbar på att vibrera läpparna och tungan, och med skiftningar i tonhöjd. Med allt det där känns det bara som, ‘Vad har det här att göra med att få mig låta mer feminin?’ Vi jobbar tydligen på att träna våra röster för att skapa ord och ljud på annorlunda sätt.”
“Det var förvånansvärt simpelt,” säger April, en transkvinna som jobbade med en röstterapeut i San Fransisco för att omträna sin röst. “Det första vi gjorde var att använda en dator för att få fram var resonansfrekvensen på min röst var.” Sen fixade hon en tongenererande app på sin telefon, som gjorde att hon kunde hålla mobilen mot örat och humma en särskild ton och sen få hjälp med att hitta sin naturliga kvinnliga röst. Hon säger att hon i början gjorde det här tre till fyra gånger per dag, men kunde sedan trappa ner med den stegvis tills att hon inte längre behövde den. Genom att humma med de höga tonerna kunde hon hitta den tonplats i sina stämband, en process som kom att sätta sig i muskelminnet.
Relaterat: Hur ‘Sailor Moon’ förändrar liv:
Röstträning, som April utövade, är bara en del av ett fullständigt röstträningsprogram. Det inkluderar även att hitta ens resonans, eller att ändra sättet som ens röst vibrerar genom kroppen för att ge den en särskild klang; att ändra sättet man uttalar ord och lägga till böjningar på ord; och att träna ens register att att nå de högre och lägre tonerna i vardagliga samtal.
När Alex först började med röstterapi var förändringarna så subtila att de till en början var omärkbara. Varje dag gick hon längs en övergiven cykelväg till jobbet och övade tyst och lyssnade på sig själv långt från någon som kanske skulle höra. “Efter ett par månader ringde jag min pappa och lämnade ett meddelande, och när han ringde tillbaka sa han att han blev förvånad av min röst,” säger hon. Det var ett definierande ögonblick i hennes könsövergång.
“Våra röster definierar vilka vi är,” säger Kathe Perez, en logoped från Denver som varit med och utvecklat vad hon anser är världens första rösttränings-app för transsexuella. Den kallas EVA (Exceptional Voice App) och ger coaching och lektioner för hur transkvinnor kan feminisera sina röster (och hur transmän kan maskulinisera deras) genom träning i tonfall och inspelade röstträningar. “Våra röstlägen uttrycker vilka vi är,” säger hon. “Det är verkligen vår hjärta och själ.”
De flesta transspecifika röstprogram är riktade mot kvinnor eftersom mäns röster tenderar att automatiskt bli djupare när man tar testosteron. Men Brice, en transkille i Kalifornien ville ändå ha lite coaching från vänner. I och med att han lärt sig att trycka sin röst djupare ner i bröstet känns det för honom som han kommit in i “the Bro Club”. “Snubbar antar att jag är en man. Om du är en kille och snackar med andra snubbar är det mycket ‘mannen’ eller ‘snubbe’ och ‘chef’, medan om du är kvinna hör du inte sånt alls. Det är som: ‘ha en bra dag, mannen,’ men som kvinna är det bara: ‘ha det bra.’”
Efter att ha genomgått röstträning säger Allison: “Det känns som jag kan smälta in i samhället utan att undra, är jag säker? Kommer folk märka? Kommer mammor flytta sina barn bort från mig? Jag kan gå vart jag vill, jag har självförtroende. Jag kan ta tunnelbanan eller en taxi. Det finns aldrig någon oro.” Nuförtiden när vänner hälsar på henne i New York är det hon som tar med dem på restauranger.
“När folk är rädda för att kommunicera öppnar det bara upp en liten del av sig själva,” säger Hirsch. “Vi gömmer alla delar av oss själva om vi är i en situation då vi inte känner oss säkra. När vi känner oss säkra i vår förmåga att kommunicera – det här gäller för alla, inte bara transpersoner – känner vi att vi kan vara oss själva fullt ut. Livet blir därmed rikare, och kanske mer intressant. Och definitivt säkrare.”
Den här artikeln publicerades ursprungligen på engelska i januari 2017.
Matt Baume finns på Twitter.
