Januari är månaden när många försöker ge sig på en vit månad för att rättfärdiga sitt överdrivna drickande under resten av året. För de som varit ihärdiga är de nu inne på fjärde veckan, och jag föreställer mig att det kanske börjar kännas lite jobbigt – åtminstone baserat på hur min rumskompis börjat bete sig, som dessutom själv berättat att hans plötsliga irritation till stor del har att göra med det faktum att han inte druckit alkohol på snart en månad.
Det verkar dock som att det ligger i människans natur att jaga efter olika sinnesförändrade upplevelser, och ibland kan ens existensiella ångest kännas väldigt tung att bära. Så för att hjälpa min roomie och alla andra som är mitt i eller som har funderat på att ta en vit månad bestämde jag mig för att utforska andra alternativ, naturliga sådana, och substansfria sätt att bli bäng på som kanske kan hjälpa dem med lite mental eskapism under denna långa månad.
Videos by VICE
Av ren slump hade jag nyligen fått en ny utgåva av boken The Book of highs: 255 Ways to Alter Your Consciousness Without Drugs. Boken publicerades ursprungligen 1973 och är en sammanställning av alla möjliga metoder det finns för att bli hög på nyktert vis. Vissa exempel som ges är kanske inte de mest påhittiga (typ sömn, film, golf), och några är rent av omöjliga (rymdresor), men det var ändå tillräckligt många lovande förslag för att hålla mig upptagen i några dagar, i hopp om att kunna hjälpa alla världens nyktra.
Tyvärr ger boken inte alltid särskilt mycket vetenskaplig eller kulturell information för att förklara varför en viss aktivitet finns med. Ett av inläggen föreslår till exempel att man ska skriva och läsa haikus, utan att gå in på hur det ska kunna vara sinnesförändrande eller ens annorlunda från vanlig poesi, trots att det i boken tas upp som en möjlig metod. Med så lite bakgrundsinformation insåg jag att om jag ville avgöra vilka naturliga metoder som faktiskt gör och de som inte gör en hög, var jag helt enkelt tvungen att testa dem på egen hand.
Morgonskratt/kraftskrik
Jag började med några tekniker hämtade från japanska zenmästare. Med händerna på höften och handflatorna vända uppåt stod jag rakt upp och tvingade ut ett rungande skratt ur min hals. Jag kände mig både dum och respektlös mot mina grannar, men jag var tvungen att göra som det stod och fortsatte därför skratta i fem härliga minuter, lika hjärtligt som om jag satt i publiken medan min bästa kompis körde standup.
Som om jag verkligen bad om att få besök från störningsjouren provade jag sen ett kraftskrik, eller “Zen power yell”, vilket innebar att jag skulle sitta på golvet med benen i kors, innan jag räknade ner till noll och hoppade upp och vrålade som ett lejon. Om jag skämdes? Ja, ja det gjorde jag.
Lång vistelse i öknen
Med sanddyner och kaktusar inte mer än två timmar bort från där jag bor i Los Angeles hade jag all möjlighet i världen att prova på det här förslaget. Fortfarande lite osäker efter morgonens zen-experiment hoppades jag att isolera mig i öknen skulle vara perfekt tillfälle för mig att testa några andra högljudda och störiga metoder som troligtvis till slut hade gjort att polisen kom och knackade på om jag försökte det hemma i stan.
Boken specificerade inte exakt hur lång en “lång vistelse” är, men jag kände i alla fall att jag blev lite borta efter att ha tillbringat en hel eftermiddag med att traska omkring utan konkret mål i ett öde ökenlandskap.
Ha på sig mask
“Att ha på sig masker är ett felsäkert knep för sinnesförändring,” hävdade boken bestämt, och föreslog att jag kan “hämta styrka ur” varelsen som representeras på mitt ansikte.
Med det i åtanke, ungefär halvvägs in i min ökenvistelse, satte jag på mig en isbjörnsmask och kämpade för att få den att fylla mig med kraft medan jag bar den under resten av min vandring. Den enda påtagliga förändringen jag märkte av var att jag nu mer frekvent snubblade över stenar, främst tack vare mitt nu begränsade synfält.
VIDEO: Möt mannen som blivit hög på ormgift de senaste 20 åren
Kasta sten
På tal om stenar föreslog boken att jag endast genom att kasta iväg några stenar skulle kunna räcka för att göra mig helt väck. Jag kände mig skeptisk, men samtidigt öppensinnad, så jag sulade iväg lite grus in i några buskar och försökte förgäves rulla några stenbumlingar ett par decimeter. Trots mina varierade försök kände jag mig mer utmattad än hög.
Innerlig bön/mantra
De böner som inpräntats i mig från min katolska uppfostran lever fortfarande kvar i nåt litet veck i min hjärna, så jag bestämde mig för att i min ensamhet recitera Ave Maria tills jag upprepat orden så länge att de till slut förlorade all sin betydelse.
Att upprepa “Aum” och mitt eget namn gav liknande resultat: i slutändan hörde jag bara hypnotiserande ljud.
Medan jag ändå höll på att experimentera med rösten försökte jag mig även på ett annat av bokens förslag, att säga “aaaa” som när man öppnar munnen hos tandläkaren, medan jag fortsatte ändra på tonhöjden för att skapa en riktigt oinspirerande sång.
I slutändan kände jag ändå att alla ljudexperiment lyckats fucka lite med min hjärna, så man kanske ändå får säga att de funkade?
Snurra runt
Jag brukar ta upp det faktum att små barn, oavsett var i världen de kommer från, gillar att snurra runt och runt tills de till slut ramlar, vilket är ett bevis på människans förkärlek till att vara med om sinneförändrande tillstånd, så det här förslaget kände jag garanterat skulle funka. Jag letade upp lite sand som såg mjuk ut för att förhindra att jag bröt lårbenshalsen när jag till slut skulle ramla. Hypotesen stämde: jag blev snurrig.
Nakenhet
Jag kände inte att jag var helt beredd att ge mig på det här utanför min lägenhet, så jag körde hem igen, duschade av mig alla sandkorn, och struntade sedan i att klä på mig igen. Under de 18 timmar som följde levde jag så som Gud hade tänkt. Jag tackade för övrigt Gud för att min roomie inte var hemma under den här tiden, så jag slapp gömma mig inne i mitt sovrum.
Det var skönt att åtminstone tillfälligt strunta i den reservation som jag, och förmodligen många andra, känner inför nakenhet. Men förutom det kände jag mig precis lika nykter som när jag var påklädd.
Långvarig onani
Jag hade inte gett mig på ett runkmaraton sen i början av tonåren, men jag gissade att det satt kvar någonstans i muskelminnet, så det borde väl inte vara så svårt? Den här gången var det dock min journalistiska plikt, snarare än kåta tonårshormoner, som nu fick mig att hejdlöst runka, vilket innebar att jag gjorde det utan någon större entusiasm. Du finner det förmodligen inte speciellt förvånande att boken inte föreslog ett lämpligt antal orgasmer eller minuter (timmar?) att sträva efter, utan endast att jag skulle köra på tills jag nådde härlighetens tillstånd. Därför slängde jag in handduken i ett relativt tidigt stadie, för att slippa få jobbiga skavsår.
Smärta/självplågeri
Fortfarande naken piskade jag mig själv på ryggen med ett bälte. Det sög verkligen, och jag blev absolut inte hög. Smärta gör om något en bara mer klar i huvudet.
Betrakta en metronom
Jag hade ingen metronom till hands, men surprise surprise: det finns en app för det. Jag tittade på pendeln ticka i en hastighet som jag föreställde mig en hypnotisör skulle använda, och försökte hamna i trans. Jag höll ut i ungefär fem minuter innan tristessen blev för outhärdlig för mig att fortsätta.
Haiku
Är det ens möjligt
att bli hög med en haiku?
Tror fan inte det.
Binaural beats
Vem hade kunnat ana att nånting så simpelt som att spela två frekvenser som är extremt närliggande samtidigt skulle kunna ha en så dramatisk effekt? Det här gjorde att jag på riktigt hamnade i typ en annan dimension kanske 20 sekunder in, och jag var på riktigt orolig för att jag skulle tappa förståndet om jag vore tvungen att lyssna på det här under en längre tid.
Det här förslaget i boken kom dock med en vetenskaplig förklaring till vad som faktiskt sker när man lyssnar på det här. Kortfattat kan man säga att våra hjärnor har svårt för att bearbeta tonerna när det är mindre än 40 Hz mellan frekvenserna, och därför föreställer vi själva att en tredje ton spelas för att jämna ut skillnaden.
EDM
“Melodin och rytmen byggs upp tills det bryts av i en orgasmisk frigörelse” är hur boken så fint beskriver musikgenren som för närvarande representeras av en man som har på sig en marshmallow-hjälm på scen.
Jag har dock varit på tillräckligt många festivaler och spelningar för att veta att det ändå finns lite belägg för det här förslaget, så jag satte på en tiotimmars-version av “Sandstorm” för att låta Darudes ljuvliga beats sin grej. Det slutade med att jag bytte till en lite mer varierad EDM-mix efter ett tag, men överlag var upplevelsen ändå på något plan hypnotiserande. Det kallas ju till exempel för “trance” av en anledning.
Augmented Reality
Det här kapitlet i boken började med att beskriva AR:s potentiella positiva inverkan på mänskligheten i framtiden, innan det plötsligt gjorde en helomvändning och tog upp hur AR bidrar till “förminskandet av privatlivets helgd”. Ja ja, du kollar på Black Mirror, vi fattar.
“Spelet” jag laddade ner på min mobil för att testa det här resulterade i att dinosaurier började klampa runt på mitt skrivbord, och inte mycket mer än så. När jag tittade på medan karaktärerna som såg ut att vara tagna direkt ur ett PS1-spel gå runt på min mobilskärm, bekräftades återigen min uppfattning om att vi har en lång väg att gå innan AR förtjänar att kallas “sinnesförändrande”.
Floating
Jag satte äntligen på mig kläder, tog mitt pick och pack och drog till ett spa med floatingtankar, där jag genast fick klä av mig igen och lägga mig i en slags kuvös full med saltvatten i mörkret. Av alla saker jag hade testat visade det sig att det här var det som fick mig att känna på ett sätt som faktiskt var jämförbart med om jag tagit en illegal substans.
När min kropp började flyta och mina ögon vande sig vid det kolsvarta tomrummet framför mig började jag förlora känslan av tid och rum. Mitt inre balanssinne försökte övertyga mig om att jag snurrade och rörde mig i framåt, fast det faktum att jag inte vidrörde tankens väggar bevisade att jag minsann inte alls gjorde det. Inom kort började jag få visuella hallucinationer. Ljusa flimmer skymtade framför mig och lämnade rum åt en stor massa av ljus, som svällde och sjönk ihop i takt med min andning. Jag drog mig upp ur tanken efter vad jag trodde var minst fyra timmar, men som i själva verket bara var 40 minuter.
Varma och kalla bad
Det sista stoppet på min resa var på ytterligare spa där jag, efter att ha lärt mig om hur festligt det är att vara naken utan att skämmas, tog några dopp i lokalens skållheta och iskalla bad. Båda varianter blev en chock för min kropp, och den kalla tog mig farligt nära en fullständig mental kollaps. Med det sagt, även fast de var uppfriskande, skulle jag ljuga om jag kallade baden för sinnesförändrande.
Sömnbrist
Efter att ha varit vaken under hela den här utmaningen (vilket tagit mer än 40 timmar vid det här laget) började jag få tunnelseende, och jag började se fläckar i mitt synfält. Jag tog det här som ett tecken på att jag borde sluta bada för att slippa drunkna och bara dra hem och sova. Förhoppningsvis skulle jag drömma riktigt maxade drömmar för att få ett passande avslut på projektet.
Mina drömmar den natten var tyvärr inte speciellt minnesvärda, men jag vaknade morgonen därpå och kände mig utvilad och klar i sinnet, redo att rapportera om mina upptäckter till min roomie. Jag hade inte så mycket att komma med gällande naturliga sätt att bli hög på, men jag berättade att jag var stolt över honom som försökte ta en månad utan alkohol. Och om han kände att det blev för tungt att klara av de sista dagarna av utmaningen på egen hand finns det några spellistor sprängfyllda med EDM-låtar för att hjälpa honom över mållinjen.
