Den här artikeln publicerades ursprungligen på Tonic.
Depression är helt naturligt. Historiskt sett har det varit till nytta för oss människor. Det är åtminstone vad många evolutionära psykiatriker säger. Negativa känslor som nedstämdhet, ånger och ångest skulle inte existera såvida de inte på något sätt var användbara för vår arts överlevnad.
Videos by VICE
Depression kan ha utvecklats för att reglera ens energibruk. Eftersom det gör oss mindre aktiva och mindre motiverade har depression skyddat människor från att använda finit och dyrbar energi i onödan. Som John Eagles, psykiatriker och professor på Royal Cornhill Hospital i Skottland, uttrycker det: depression skulle kunna ha varit “en adaptiv metod för inaktivitet”.
Det kan också ha främjat beskyddande och undergivna beteenden, vilket kan ha ökat sannolikheten för människans långsiktiga överlevnad. Det här kan vara en del av förklaringen till varför kvinnor är mer benägna att bli deprimerade under tidsperioden de är fertila och “ska” reproducera. Depression gjorde att gravida kvinnor och mödrar förblev inaktiva och beskyddade från faror, men samtidigt gjorde det också att de stannade nära hemmet så de kunde knyta an till sina barn och sin partner. Depression var å andra sidan mindre fördelaktigt evolutionsmässigt för män i åldern då de vanligtvis reproducerar, som historiskt sett behövt vara familjeförsörjare och beskyddare. Det ligger i linje med att män och kvinnor nuförtiden drabbas lika mycket av depressiva symptom fram till puberteten, därefter är kvinnor mer benägna än män att bli deprimerade.
Depression kan även ha fungerat som en faktisk skyddsmetod för oss. En studie hittade en koppling mellan vissa genvariationer relaterade till risk för depression och immunresponser, vilket troligen var till nytta för våra förfäders hälsa. Forskning visar också att variationer i humör kan stimulera kreativitet. De negativa känslorna som skulle behövas för en sådan variation skulle kunna inducera livräddande innovationer – ett tydligt evolutionärt övertag.
Det hela är för närvarande mest hypotetiskt, men evolutionsargumentet verkar rimligt. Det har dock några begränsningar. För det första, allvarlig depression, i den grad att man är självmordsbenägen, kan väl omöjligen ha varit en reproduktiv fördel. Var kom det ifrån i så fall? För det andra, om depression utvecklades för att hålla oss nära våra säkra sociala grupper, varför har till och med milda depressiva symptom så pass negativ inverkan på hur vi fungerar socialt? Men det mest förvirrande i hur evolutionen skulle vara den huvudsakliga förklaringen till depression är denna: Om vi utvecklades till att bli deprimerade, varför fortsätter fler och fler folk att bli deprimerade?
Trots otrolig ekonomisk tillväxt och förbättrade levnadsstandarder under 1900-talet är det tre gånger större risk för amerikaner födda 1955 att drabbas av allvarlig depression jämfört med deras far- och morföräldrars generationer. För kineser födda efter 1966 är det 22,4 gånger större sannolikhet att de uppger att de varit deprimerade jämfört med de som föddes innan 1937. För 40 år sen var det vanligast att ens första depressiva episod inträffade när man var ungefär 30 år gammal. Nu visar sig depression oftast först och främst under tonåren. 350 miljoner människor världen över är deprimerade, vilket gör depression till en av de vanligaste funktionshindren.
Det har förmodligen alltid funnits någon variant av det, men depression tycks ändå främst vara ett modernt problem. Människor som är amish i USA, som inte har elektricitet i sina hem och som använder häst och vagn som transportmedel, är mellan en femtedel och en tiondel så troliga att lida av depression som sina moderna amerikanska grannar. På samma bana, anammandet av en modern västerländsk livsstil kanske är en förklaring till varför det är fler mexikanska amerikanare födda i USA som är drabbade av depression än mexikanska invandrare. Att bo i storstäder, till skillnad från områden ute på landet, ökar också risken för psykiatriska sjukdomar.
Relaterat: Kan ketamin användas för att bota depression?
Vissa menar att vi statistiskt sett är mer deprimerade nu än vi brukade vara på grund av att vi vet mer om depression, särskilt i västvärlden. Efter att depression blev en klinisk sjukdom på 50-talet har dess förekomst ökat kraftigt. Ed Diener, författare och professor i psykologi på Univeristy of Illinois, skriver att depression är “the flavour of the month“. “Så det som folk kallar för depression nu kanske inte skulle ha kallats för det förut.”
Men den här förklaringen räcker inte hela vägen, eftersom många studier aldrig frågar deltagarna om de är eller har varit deprimerade. I stället ställer de frågor om särskilda depressiva symptom, som: “Har det någonsin varit en period i ditt liv då du gråtit varje dag, två veckor i sträck?” Enligt dessa studier har till och med depressiva symptom ökat påtagligt, men det finns viss data som indikerar att de är mindre allvarliga än de var för 50 eller 100 år sedan.
Så termen “depression” kanske har fått ett uppsving av kulturella anledningar, men även depressiva symptom ökar och det är inte riktigt tydligt varför. Brandon Hidaka, forskare på University of Kansas och författare till “Depression som en modernitetens sjukdom“, har ett par välgrundade gissningar.
Trots att människors levnadsstandard genomsnittligt är bättre än någonsin tidigare medför vårt moderna levnadssätt en mängd sjukdomar – och samhällsklyftorna fortsätter öka världen över. “Eftersom social status är relativt betyder det att med ökad ekonomisk ojämlikhet har en större del av befolkningen en låg social rank,” förklarar Hidaka, vilket inte känns så lovande. Ökad ojämlikhet som går hand i hand med en konsumistisk kultur som uppmuntrar oss till att spendera pengar vi inte har, i stället för att spendera tid med människor vi älskar, är en deppig kombination.
En annan faktor är folks obeständighet. Att flytta är associerat till en högre risk för depression bland kvinnor, berättar Hidaka för mig. Men för vem som helst kan en flytt innebära en upplösning av sociala nätverk, som är väsentliga för vårt välmående, och det kan orsaka stress och konflikt inom familjer.
Mer generellt kan vår kulturs onaturliga individualism bidra till ökade fall av depression. I de flesta fall är människor lyckligare tillsammans med andra än när man är ensam. Till exempel har den berömda psykologen Daniel Kahneman kommit fram till att människor känner sig mer positiva när de är med andra (jämfört med när de är själva) och utför 14 av 15 vardagsaktiviteter, såsom träning, vila, pendling till jobb och hushållssysslor. Medan socialt stöd fungerar som en sköld mot depression kan en brist därav förvärra vår sårbarhet, förklarar Hidaka. Många av oss har sällskap av internet – men det är inte optimalt; internet är förknippat med “mindre kommunikation inom familjer, mindre sociala cirklar, fler depressiva symptom och allvarligare ensamhetskänslor,” skriver Hidaka.
Läs mer: Svårigheten med att skildra psykisk ohälsa i tv-serier
Lägg till ensamhet till vad Hidaka kallar för vår “kulturs tidssvält”, och vi får ensamma, upptagna och deprimerade människor. Vi är deprimerade och mår dåligt, tror Hidaga, på grund av att “vi är ensamma, överarbetade och underbetalda”. Dessutom, trots att vi har otroligt mycket bättre mediciner nuförtiden, fungerar vår neurokemi inte lika väl på grund av brist på solsken, fysisk aktivitet och sömn. “Depressiva symptom är allvarligare och vanligare än de brukade vara förr i tiden eftersom våra kroppar inte fungerar lika väl,” förklarar Hidaka.
Med andra ord, modern depression kanske är en produkt av ojämlikhet, försämrad hälsa, brister i sociala nätverk och social isolering som kommit från teknologins utveckling. Det kan verkligen vara så att det finns en dålig psykologisk överensstämmelse mellan de aktiviteter vi utvecklats att göra, och anpassats för att tycka om, och det som vi faktiskt sysslar med nu. Det moderna sättet att leva på kanske känns hemskt för våra uråldriga hjärnor. Som Carl Jung skrev: “Varje civiliserad människa, oavsett hur framskriden utvecklingen av hans medvetenhet är, förblir fortfarande en ålderdomlig människa i den djupare delen av hans psyke.”
Så är vi deprimerade för att det är naturligt eller för att vi lever onaturligt nuförtiden? Det är mest sannolikt att depression är en kombination av evolutionen och modernitet. Det finns även en studie som förklarar att individer i vårt hektiska samhälle som har en benägenhet till depressiva drag kan ha särskilt svårt att anpassa sig och klara av livet. Som Hidaka uttrycker det: “Den moderna människan skulle troligen vara mycket mer motståndskraftig mot livets mödor om vi vore fysiskt krya, utvilade, fria från kroniska sjukdomar och ekonomisk stress, omgivna av nära och kära och kände en stolthet över ens meningsfulla arbete.”
