Det var en sån utsikt som folk skulle betala pengar för att få se. Fahmi Basya hade lett ett tiotal personer upp för ett litet berg i Magelang, en stad i centrala Java i Indonesien, som såg ut över en stor dal nedanför. Det här kunde man se på ett klipp som laddades upp på Youtube. En kylig dimma vilade över marken borta i horisonten, och bortom den såg man Borobudur, världens största buddhistiska tempel som har stått där i dalen ända sedan 800-talet.
Utsikten var helt fantastisk, men det var inte skälet till varför någon av dem befann sig där. Fahmi och hans följare var där för att leta efter bevis som skulle styrka deras övertygelse om att allting vi tror vi vet om Borobudur är fel. Enligt dem var Borobudur inte ett imponerande tempel som Shailendra-dynastin lät konstruera, det vill säga kungafamiljen som härskade över delar av Java och Sumatra mellan år 650 till 1025, berättade Fahmi senare för mig.
Videos by VICE
Enligt honom är Borobudur inte ens buddhistiskt, utan är uppenbarligen byggt av en muslimsk härskare. Hans teorier tar det hela dock steget längre. Fahmi menar att Borobudur tillhör det uråldriga islamiska kungariket Saba, ett rikt och fredligt land där drottningen av Saba härskade (som anges som Bilqis i Koranen) och kung Salomo, en profet som omnämns i alla abrahamitiska religioner. Borobudur är tydligen ett tempel som byggdes åt kung Salomo – ett tempel som kunde flyga och korsa hav som någon slags urgammal variant av ett sånt där ufo från Independence Day.
“Jag har alltid trott att Borobudur är något slags ufo”, berättade Fahmi för sina följare på ett seminarium för fem år sedan.
Det är sådana här uttalanden som skulle kunna få en att fundera på vad det är för typ av person som skulle kunna gå med på Fahmis åsikt. Och det är många som gör det. En guide på Borobudur berättar för mig att han ofta ser människor gå runt på templet med en av Fahmis böcker i högsta hugg.
“Jag har sett folk krafsa i springorna mellan stenskulpturer med vassa föremål för att se om det är en dörr till ett rum som bara går att öppna med en viss nyckel”, berättar guiden för mig. “Det är så pass illa.”
Det här var det som först fick mig att söka upp Fahmi. Han är inte den första att föra fram dessa typer av alternativa scenarion för Indonesiens historia. Ledaren för sekten Swissindo, en grupp som hävdar att de har tillgång till ett berg av guld och platina och lovar att de kommer göra sina följare fria från skulder, är inne på ett liknande spår som menar att Indonesien hade en central roll i varenda världshistoriska händelse i modern historia.
Andra, såsom den brasilianska författaren Arysio Santos, tror att Indonesien i själva verket är den förlorade staden Atlantis. Och Stephen Oppenheimer, en brittisk författare, har lagt fram teorier om att Indonesien, istället för Mesopotamien, är den mänskliga civilisationens sanna utgångspunkt.
Men av alla helt orimliga idéer är denna om att Borobodur faktiskt är kung Salomos ufo kanske galnast av alla. Det här är vad Fahmi tror: Saba, en nation som historiker tror låg i nutida Jemen, fanns i själva verket i mitten av ön Java, där den sträckte sig från Yogyakarta i söder till Wonosobo norrut, och från Boyolali i öst till Kulonprogo i väst.
Saba var jämfört med resten av världen på den tiden ett utopia. Det var ett fredligt land med otroliga rikedomar, där en drottning härskade tillsammans med en man som anses vara en profet av muslimer. Kung Salomo kunde tala med djur och hade kontroll över en armé av jinn (andar som det står om i Koranen) och människor.
Borobodur var hans tron, och kung Salomo förflyttade den till Magelang med hjälp av sina jinn, enligt Fahmi, och hela byggnaden ska ha flugit genom luften. Han gjorde detta för att det var där drottningen befann sig. Fahmi tar sedan och vänder upp och ner på vad som kan möjligen vara sant genom att hävda att det var jinn som faktiskt byggde Borobudur.
“Det finns bevis för att Borobudur inte byggdes av människor”, berättar Fahmi för mig. “Det var omöjligt att rista ut relieferna. Endast jinn kan göra det.”
Dessa stenreliefer, som liknade andra reliefer som skulpterats i andra tempel i andra länder under den här perioden, som Angkor Wat i Kambodja, spelar en stor roll i Fahmis teorier. Dessa reliefer, vilka historiker menar berättar om Buddhas liv, är enligt Fahmi i själva verket berättelser från Koranen. Detaljerna kring den här teorien har han tillsammans med ytterligare 39 bevis skrivit ner i tre böcker som han publicerat sedan 2012, vilka alla menar att relieferna berättar för betraktaren om kung Salomos gamla rike.
Det faktum att ingen historiker verkar gå med på det här gör Fahmi frustrerad. I november förra året deltog han på en arkeologifestival i Yogyakarta, där han uppmanade akademiker i publiken att bevisa att Borobudur inte är kung Salomos flygande tempel.
Fahmi är själv akademiker. Han är professor i matematik på ett universitet i Jakarta, och han är bergsäker på att alla hans åsikter är baserade på vad som kallas för “Quranic Science”, och på forskning som han själv genomfört mellan åren 1982 och 2012 på Borobodur. I videon på Youtube kunde man se Fahmi gå runt på det buddhistiska templet och peka ut flera olika reliefer som han ansåg skildrade olika berättelser från Koranen.
“Det finns även berättelser om drottningen av Saba”, berättar Fahmi för mig. “Det ser exakt ut som i Koranen. Det är klart och tydligt att Borobudur inte är en buddhistisk relik.”
Till slut började jag tappa bort mig i alla hans förklaringar. De så kallade bevis han gick runt och snackade om var alltför långsökt för att jag skulle köpa det. Men jag lyssnade på allting han hade att säga. Det Fahmi tagit fram är inte en en konspirationsteori som någon skulle sitta och få ihop efter sex glas rödvin. Han har inte hoppat på den senaste vågen av pseudovetenskap som så många gjort i Indonesien med flat earth-teorin. Han har lobbat för den här teorin i nästan tio år, och han berättar för människor han träffade att tanken först slog honom i en dröm han hade i fängelset.
Fahmi blev fängslad under en period av hans liv då han var aktivist, och under tiden han satt i fängelset hävdar han att Indonesiens första president Sukarno träffade honom i en dröm. I drömmen gick Sukarno med på Fahmis teorier om att Borobudur inte var ett buddhistiskt tempel utan ett islamiskt ufo.
Men han höll sin dröm hemlig i åratal, kanske rädd att han skulle få ögonen på sig igen efter sin tid i fängelset. 2008 började han dock skriva ner sina idéer. “Till slut la jag ut det på internet”, berättar han för mig.
Inom kort började hans idéer sprida sig genom Indonesien, och personer som var mottagliga för konspirationsteorier började acceptera hans idéer som fakta, oavsett hur långsökta de var. Det var som att människorna som en gång trodde att Indonesien var mänskliga civilisationens utgångspunkt eller Atlantis fick en ny teori att klamra sig fast vid, en som passade nog skrev om ett tempel som uppmärksammats som ett viktigt verk i världshistorien som en islamisk relik, istället för en buddhistisk.
Fahmi tog till vara på den nya uppmärksamheten och anordnade “expeditioner” för att “utforska Saba” på Java. I skrivande stund har han hållit i 15 av dessa sanningssökande uppdrag, vilka han har kostar 3 miljoner rupiah (1800 kronor) per person. Han blir regelbundet inbjuden som talare på moskéer och har över 18 000 följare på sin Facebooksida.
Men ibland blir hans försök att bevisa att allt det här är sant över från att vara absurt till det helt och hållet orimliga. Under en period försökte Fahmi hävda att Borobodur utöver att vara kung Salomos tempel även var hans mausoleum. Därför innebar det även att en del av profetens skatter och rikedomar troligtvis låg begravda där inne. I en video som tagits ner från Youtube, men som finns att se online, försöker hans följare dra ett plastkort i en skåra mellan reliefer som om det vore en bankomat. Sedan, med en extremt amatörmässig animation, tycks reliefen öppna upp som en låda full med vad man får anta ska föreställa en skatt.
Arkeologer har öppet förkastat Fahmis teorier. Om islam förbjuder sina anhängare från att skapa och dyrka statyer och idoler – varför skulle Salomo bygga ett av världens största tempel som är fullt av just detta?
Om “Quranic science” och islamisk matematik lägger grunden för hans teorier måste Fahmi ha glömt att både hinduismen och buddhismen har sina egna matematiska system också. Det här menar Niken Wirasanti, arkeolog på universitetet Gadjah Mada i Yogyakarta.
“Texterna i Borobodur är skrivna på gammal javanesiska”, berättar Niken för mig. “Om Borobudur var en islamisk relik, borde inte texterna stå på arabiska då?”
Arkeologen Goenawan A. Sambodo, en expert på gamla javanesiska skriftspråk, håller med sin kollega. Det finns inget bevis som skulle styrka Fahmis teorier. Men det här har inte hindrat en del islamiska skolor i Indonesien från att lära ut hans idéer som fakta, berättar Goenawan.
“Det här är uppenbarligen en buddhistisk relik”, säger han. “Även om det vore baserat på islamisk matematik eller forskning finns det många vetenskapliga referenser som visar att Borobudur är ett buddhistiskt tempel.”
Jag försökte prata med Fahmi om några av alla saker som motsäger hans teorier, men han vill inte lyssna. Han stod fast vid sina idéer, och sa åt mig att jag bara behöver titta på namnet på distriktet som ligger precis norr om staden Yogyakarta.
Distriktet heter Sleman, vilket enligt Fahmi låter lite som Salomo om man säger det högt.
“Den enda muslimska profeten med ett javanesiskt namn är Salomo”, menar han. “Den här platsen som heter Sleman är arvet efter honom. Det måste man komma ihåg.”
Men Salomo blev omskriven även i Bibeln. Och det finns miljontals indoneser som har arabiska namn. Men sekunden jag försökte ta upp detta faktum la Fahmi på telefonen i örat på mig. Jag antar att för honom spelar det ingen roll vad resten världen tycker och tänker, åtminstone inte om det har att göra med att det faktum att tempel inte kan flyga.
Den här artikeln publicerades ursprungligen på VICE Indonesien.
