Förra månaden skrev en medarbetare från VICE Spanien om hur hans livs största misstag var att vara stockfotomodell. Inom ett år hade han bland annat blivit ansiktet för en hemsk snoppskada. Han är inte ensam – modeller (vare sig det handlar om stockfoton eller ej) har ibland ingen kontroll alls över hur bilder på deras ansikten och kroppar kan komma att användas.
Vi frågade modeller från olika länder i Europa om de värsta sätten deras bilder använts på.
Videos by VICE
Priscilla Rossi, 27, Frankrike
Priscilla (höger) i en reklam för hudblekningsprodukter
Om du googlar “natural afro hair” eller “curly hair” kommer du hitta massa bilder på mig. Det är på grund av att jag har en populär skönhetsblogg och lägger ner mycket tid på min SEO. Det leder till att mina bilder ofta poppar upp, även fast jag inte är en professionell modell. Det är ju jättebra, eftersom många hittar till min blogg på det sättet, men det finns också en nackdel – många använder mina bilder som om de vore stockfoton de betalat för. När jag konfronterar folk som gjort det säger de alltid något i stil med: “Men jag hittade den på internet!” som om det skulle göra det mer okej.
Jag ser ofta hemsidor som använder bilder på mig – till och med företag som gör det utan mitt tillstånd. 2015 använde en grafisk designer som jobbade för ett stort franskt varumärke en av mina bilder för att promota hårprodukter i en mataffär. Sex månader senare gjorde ett internationellt sminkföretag exakt samma sak.
Men värst av alla är Glutathione Cosmetics, för de använde mitt ansikte för att promota hudblekningsprodukter. Jag anlitade två advokater för att få dem att sluta använda min bild, men än så länge har vi inte fått något svar. De sitter i Atlanta och det verkar som att de har återförsäljare över hela Afrika. Så fort någon slutar använda min bild poppar det upp en ny – det tar aldrig slut. Deras Facebooksida har över 250 000 likes, och det faktum att de använde mitt ansikte får det att verka som att jag själv anser att ljus hys är vackrare än mörk hy. Det kunde inte vara längre från sanningen. De har gjort mig till en förespråkare av något jag inte tror på alls, något som sänder väldigt fel budskap till kvinnor.
Silvia Bottini, Italien
Silvia i en First World Problems-meme
Det här fotot togs i ett tempel i Shanghai 2008. Fotografen var min dåvarande pojkvän – nuförtiden är han rätt stor inom stockfotografi. När vi var tillsammans brukade jag ofta se till att jag var klädd i neutrala färger och sminka mig så han kunde ta en bild när han kände sig inspirerad. Så var det med det här fotot – vi var på semester tillsammans och han bad mig att posera för honom när jag grät. Kort därefter laddade han upp fotot på hemsidor för stockfoton, och jag fick se den första rundan av First World Problems-memes som använde mitt gråtande ansikte. Först blev jag väldigt arg; bildbanker borde ta bättre hand om sitt innehåll.
När jag förklarade vad som hade hänt för mitt ex fotografen sa han att han kanske kunde stämma hemsidorna som använde fotot, men det var osannolikt att det skulle leda till något. Jag har sett några som varit riktigt äckliga och förolämpande, och i vissa fall har jag bett folk ta ner dem. Vid något tillfälle började folk ta reda på mitt namn och kollade upp mig online. Jag såg kommentarer som: “På hennes Facebookprofil klagar hon alltid, den här memen passar ju henne perfekt.” Det var rätt irriterande, men med tiden har jag blivit fäst till memen. Jag bor i Los Angeles, och även fast jag har jobbat som skådespelerska i 15 år och vunnit priser för det har inget av det gett mig den tillgänglighet [till saker] och ökändhet som memen gett mig. Så jag bestämde mig för att bara släppa mina principer och tillsammans med mina vänner skapa en webbserie om min First World Problems-karaktär.
Rolien, 25, Nederländerna
Rolien på en t-shirt
När jag var 18 bodde jag och modellade i London, och jag brukade låta en vän som var fotograf plåta mig. Det var typ när Lady Gaga var som störst, och vi gjorde några halvnakna plåtningar med den estetiken. Serien blev publicerad i någon konsttidning där.
Ungefär ett år senare mejlade en fotograf till mig och sa att han precis varit inne på Harvey Nichols och sett en klädställning full med t-shirts för män som hade en bild på mig iklädd bara en jacka på dem – lite tejp täckte mina bröstvårtor. Det visade sig att ett märke hade tagit ett foto från den plåtningen utan att be om lov, tryckt det på t-shirten och lagt på lite risiga effekter. De hade gett mig fucking vingar. Min kropp var till salu på fula t-shirts för män för 55 pund styck i olika affärer och varuhus – och även på massa webshoppar.
Tröjorna slutade produceras direkt efter att vi hotade att stämma dem, men det är egentligen det enda de gjorde – ingen av oss blev någonsin kompenserade. Situationen gjorde det spänt mellan mig och fotografen, så hela grejen lämnade en bitter eftersmak. Det kanske finns folk där ute som går runt med 18-åriga halvnakna jag på sina t-shirts.
Kimberley Jackson, 29, Storbritannien
Kimberley, som inte var med i ‘The Bachelor’. Foto med tillstånd av Matrix Pictures
En gång var jag på ett mode-event 2012 på The Montcalm hotel, och när jag gick upp för att byta om följde några fotografer efter mig och ba: “Kimberly, ge oss en bild på trappan!” Vanligtvis gör jag inte avklädda plåtningar, händerna över tutten är i princip det mest avslöjande jag någonsin kommer göra, men vid det tillfället var jag ändå med på det.
Nästa dag såg jag följande rubrik i the Daily Mail: “You’re not going to win his heart now… Bachelor contestant strips off to her underwear for revealing pic at fashion event” med den där bilden på mig som hänger på trappan. Tydligen trodde de att jag varit med på The Bachelor och försökt vinna Gavin Hensons hjärta. Jag ba, vem är Gavin Henson? Nu vet jag vem han är, han är en walesisk rugbyspelare, och han dejtade Charlotte Church i några år, eller hur? Men jag skulle såklart inte vara med i ett program och tävla för att få honom. Tydligen var det massa från den säsongen av tv-serien på eventet, och jag tror att en av dem gick på catwalken. Det var dock alltså inte jag. Jag visste inte ens att The Bachelor fanns i Storbritannien, jag trodde det var en amerikansk grej.
Jérôme Rupf, 22, Tyskland
Jérôme, när han inte är en toyboy. Foto av Kyle Springate
För två år sen när jag jobbade som modell i London frågade en fotograf mig på Instagram om han fick plåta mig. Han kunde inte betala mig och det var inte via min agentur, men jag ville bygga upp min portfolio så jag gick med på det.
Alla som var på plåtningen var jättetrevliga och själva fotograferingen var kul. Det var lite annorlunda från de plåtningar jag vanligtvis gör – de bad mig stå helt stilla, som en docka, och stajlade mig i superkorta röda shorts, en gyllene läderjacka och en regnjacka med pärlor, till exempel. Jag hade bar överkropp under större delen av plåtningen.
Sex månader senare såg jag bilderna i en onlinetidning – tillsammans med pastellbilder. De hade gjort mig till en Ken-docka. Jag hade inte förväntat mig det så jag skickade ett meddelande till fotografen men han svarade inte. Jag såg inte poängen i att göra en stor grej av det, men de borde ha berättat för mig vad syftet med plåtningen var. Nu frågar jag alltid om själva konceptet innan jag går med på en plåtning.
Jadranka Joksimović, 20, Serbien
Resultatet av plåtningen i tidningen – Jadranka är den huvudlösa kroppen nere till höger
Jag var med på en plåtning för en serbisk tidning en gång – det skulle vara ett uppslag med baddräkter. De hade bokat mig och några andra tjejer och visste vilka storlekar vi hade, men när de stajlade oss sa de hela tiden grejer som: “Vi trodde inte att de här baddräkterna skulle vara så små på er,” och att de inte kunde fatta att agenturen hade skickat tjejer som oss. Plåtningen tog flera timmar, de tog en miljard bilder på oss i olika baddräkter och poser.
Men när numret med bilderna kom ut visade sig “uppslaget” vara en enda sida, och de hade beskurit våra huvuden. Rubriken var något i stil med: “Det är dags att visa upp era kroppar ni lidit för hela vintern!” Hela grejen var bara så jävla fake.
Patricia Sluka, 26, Schweiz
Patricia Sluka, när hon inte är på ett julkort. Foto av Ellin Anderegg | Scout Model Agency Zurich
Ett av mina första jobb var att jag blev bokad som modell för ett foto för julkortet för en amatörfotbollsklubb. De ville skicka ett speciellt kort till sina sponsorer. En vän till mig som var fotograf frågade mig om att få göra det, och eftersom jag var precis i början av min karriär visste jag inte vad jag skulle förvänta mig. Han frågade om jag var okej med att göra något lite mer utmanande, men han sa samtiidgt att bilden inte skulle publiceras offentligt och att det inte skulle vara något naket, så jag kände bara, visst, jag ställer upp.
Resultatet blev ett foto som såg ut mer som en reklambild för en S&M-studio än ett julkort från en fotbollsklubb. De gjorde olika plåtningar med oss, i en bild var en spelare på sina knän i mitten och tittade in i kameran. Han hade en kraftig kedja runt halsen, och jag stod till höger om honom och höll i änden av kedjan. En blond modell stod bredvid med en piska i högsta hugg. Själva ämnet störde mig inte alls, men när jag såg slutresultatet tyckte jag det såg rätt sjaskigt ut och verkligen meningslöst för en amatörfotbollsklubb.
Läs också: Mitt livs största misstag var att bli stockfotomodell. VICE Sverige finns på Twitter.
