Det är mulet i den lilla staden Themar i Tyskland den 15 juli 2017, då 6000 nynazister samlas för att gå på landets största högerextrema festival som anordnats varje år de senaste tio åren. Solen verkar inte orka med den här skiten. Fotografen Sarah Lehnert och jag är i alla fall på väg dit, fast vi sitter fast i en bilkö på väg till festivalen som rör sig långsammare och långsammare för varje centimeter på väg mot vårt slutmål.
På båda sidor om bilen vandrar hundratals män i tröjor med slogans som hyllar Hitler och nazism, till exempel: “Wer A sagt, muss auch Dolf sagen” [“Den som säger A måste också säga Dolf”]. De håller hårt i sina ölburkar och ser egentligen inte särskilt avslappnade ut och verkar inte så taggade på att festa. Den senaste milen vi åkt har vi passerat poliskontroll efter poliskontroll, men nu finns det inte längre några poliser vad vi ser, bara nynazister. Jag och min kollega rullar upp bilrutorna när vi kommer närmare festivalen som kallas för Rock gegen Überfremdung, vilket betyder ungefär “Rock mot utlänningsströmmen”.
Videos by VICE
Arrangörerna valde att anordna festivalen i staten Thüringen på grund av områdets höga antal högerextrema. “Vi tog inte emot en enda asylsökande under flyktingkrisen,” berättade lokala borgmästaren Hubert Böse stolt för Spiegel Online. “Endast 2,7 procent av vår befolkning är utlänningar och de är välintegrerade.”
Festivalbesökare kan se bland annat “Stahlgewitter” [Stål-åskvädret] – ett band vars låttexter fokuserar på hur mäktig och duktig Hitlers armé var – samt Michael Regeners nya grupp. Regener var tidigare sångare i Landser, Tysklands mest välkända nynazistiska band. På grund av att deras musik innehöll rasistiska och antisemitiska budskap förbjöds bandet från att uppträda och pekades ut som en kriminell organisation. Regener dömdes till tre år i fängelse för att ha främjat våld mot judar.
Listan över talare på festivalen innefattar landets mest framstående högerextrema aktivister – medlemmar av Tysklands nationalistiska partier (NPD, Die Rechte och Der Dritte Weg) och lokala högerpolitiska organisationer som Thügida. Även ryska kampsportsorganisationen White Rex som lär nationalister hur de ska slåss kommer göra ett framträdande på scen.
Jag kände mig helt ärligt vettskrämd av att se så här många nynazister på en och samma plats. På Rock für Deutschland (Rock för Tyskland), ett liknande evenemang som hålls i den närliggande staden Gera, kom ungefär 800 nynazister. I dag har dock 6000 av dem kommit från hela landet för att festa med likasinnade till ljudet av landets mest fascistiska rockband.
Vi stannar bilen och går ut för att se oss omkring. Alla festivalbesökare verkar ha stenkoll på klädkoden: rakat huvud, jeans och en svart t-shirt med någon gammal germansk skrift på den. Männen försöker se så skräckinjagande ut som möjligt; de går så stelt att det ser ut som att de spänner röven för att hålla inne allt sitt hat.
Innan de kommer till området stannar många på puben Goldenen Löwen (Gyllene lejonet) som är välkänd bland alla nynazister här. Ägaren är även festivalens arrangör, Tommy Frenck, en NPD-politiker som är känd för att ha grundat “medborgarnas försvarsgrupp” och för att ha arrangerat fackelmarscher i sin hemstad Schleusingen, som ligger ungefär en mil härifrån.
På Frencks hemsida kan man köpa armborst och machete, såväl som klistermärken där det står “I love HTLR”. “Att ha ordet ‘Hitler’ på en tröja kan vara olagligt,” sa Frenck till en lokal nyhetsstation, “men HTLR betyder Hem, Tradition, Lojalitet och Respekt, varför skulle någon förbjuda det?” Om man beaktar den stora svarta Hummern som står parkerad utanför puben verkar hans företag gå rätt bra. På Hitlers födelsedag, 20 april, sålde puben schnitzel för 8,88 euro per tallrik (88 är koden för nazisthälsningen “Heil Hitler”). Efterfrågan var så stor att man var tvungen att boka bord i förväg.
När man står här mitt i Themar märker man inte att festivalen ens pågår. Polisen har stängt av huvudvägen i ett försök att hålla borta nynazisterna från stadens 3000 invånare. Samtidigt känns själva staden öde; många dörrar är stängda och gardiner är fördragna. Mataffären är stängd för dagen och loppmarknaden som hålls en gång i veckan är inställd.
När vi kommer närmare festivalområdet ser vi en man som klipper gräset. Han träffade sin fru för 30 år sen på puben som nu är full av fascister. Han säger att även om han inte går till puben längre har han vant sig vid alla nationalister i området. “De är människor som du och jag,” säger han. Nere på en sidogata har en man svårt att dölja sin frustration. “De högerextrema borde gå någon annanstans,” säger han. “De flesta här vill bara att livet ska vara som vanligt igen efter helgen.”
Innan Hitler tog makten hade Themar många judiska invånare. På olika platser runt om i staden hittar man Stolpersteine – minnesstenar som markerar var judar bodde innan de blev mördade i Förintelsen. Några lokalinvånare jag pratar med anser att mer borde ha gjorts för att förhindra att Themar blev en mötesplats för rasister. Kommunen hade försökt stoppa Bodo Dressel, en tidigare medlem av högerpolitiska partiet AfD, från att låta festivalanordnarna använda hans fält för konserterna, men i rätten beslutades det att eventet var lagligt och inte kunde förbjudas.
När festivalen sätter igång är det en grupp högljudda demonstranter som har samlats i närheten av området, efter att ha tagit sin motdemonstration genom Themars gator. De är inte de enda som visar sitt motstånd, runt omkring i staden ser man antinazistiska flaggor och skyltar som hänger från gatlyktor.
Ungefär 20 journalister står på varje sida om huvudvägen som förenar parkeringsplatsen med entrén till festivalen. Människorna som går in kommer från hela Europa, och några bär på symbolen för Blood & Honour, en brittisk nynazistisk organisation som blivit kriminaliserad i Tyskland. Vissa har täckt sina tatueringar av förbjudna tecken med klistermärken. Medan de går förbi oss poserar några för kamerorna som om de vore på röda mattan. Andra är mindre trevliga: “Era jävlar!” skriker en av dem mot oss. “Jag ska döda er,” hotar en annan, och vissa ger oss bara fingret.
Deras ilska verkar främst vara riktad mot kvinnor. Flera skriker “hora” och “jag ska knulla dig” till de kvinnliga journalisterna. En kvinnlig fotograf blir spottad på, medan en annan som har slöja på sig blir hotad och kallad för “städerska”. Den kontinuerliga strömmen av nazister fortsätter sent in på eftermiddagen. Till och med arrangörerna blir förvånade och de måste flytta på stängsel för att göra mer plats åt besökare.
Stängslen som täckts är även menade att försämra insyn, men det är svårt att missa alla flaggor kopplade till Nazityskland som hänger ovanför stängslen. Vid ingången till det stora vita tältet som täcker scenen blir alla gäster visiterade av en av de hundratals poliser som kallats in från hela Tyskland. De har en vattenkanon till hands i fall det skulle bli upplopp. Denna extra säkerhetsåtgärd betalas av Thüringens skattebetalare – samtidigt som festivalens arrangörer kommer få in över 200 000 euro endast genom biljettförsäljningen, då de 6000 festivalbesökarna betalar 35 euro per biljett.
Från där vi står på gatan är det svårt att höra musiken från konserterna, men man hör folk som hyllar Rudolf Hess, Hitlers ställföreträdare, och folk som skriker ut sloganen “Frei, Sozial und National!” (Fri, Social och Nationalist). Vid ett tillfälle klättrar en av de få kvinnor som kommit till festivalen över stängslet och rusar fram mot en fotograf, men polisen ingriper. “Jag har två barn, jag vill vara privat,” ropar hon medan poliser för bort henne.
I sin lilla trädgård på andra sidan gatan skäller en man på oss journalister att vi borde lämna nynazisterna i fred, att det inte finns så mycket man kan göra åt saken. Det verkar vara en känsla som många av lokalbefolkningen delar. Många verkar tycka att så länge det inte blir våldsamt som G20-demonstrationerna i Hamburg blev borde man låta de få göra sin grej – i morgon kommer allt vara som vanligt igen.
Men det är inte så enkelt. Hatet kommer inte att ta slut bara för att festivalen är över. Nu på lördag 29 juli kommer de tillbaka för Rock für Identität (“Rock för identitet”), ett liknande event på samma plats som förra året lockade 3500 besökare. En av banden, Frontalkraft, kommer dit och ska sjunger: “Svart är natten, i vilken vi attackerar. Vita är männen som segrar för Tyskland. Röd är blodet på asfalten. “
I slutet av festivalen har polisen gripit 46 personer för skadegörelse, våld, olaga vapeninnehav och uppvisande av förbjudna symboler – bland annat hade en av artisterna gjort nazisthälsningen på scenen.
Tyskland 2017 är inte bara ett land där det blivit lagligt med samkönade äktenskap och cannabis, det är även ett land där det anordnas evenemang som detta. På kvällen kör vi därifrån på autobahn i 170 kilometer i timmen, och vi lämnar bakom oss tusentals människor i ett vitt tält i Themar som har sina högerarmar höjda i Hitlerhälsningen, skrikandes “Heil! Heil! Heil!”
