Den här artikeln är en del av vår serie Nya Grannar i vilken unga flyktingar från Europa är gästredaktörer på VICE.com. Läs vår introduktion här.
–––
Videos by VICE
Reza är 17 och kommer ursprungligen från Afghanistan. Han bor på en flyktingboende i Stockholm, Sverige.
Jag kom ensam till Sverige från Afghanistan för mer än ett och ett halvt år sedan. Eftersom jag är minderårig blev jag tilldelad en god man när jag kom till Stockholm. En god man är som ens vårdnadshavare, ens kontaktperson vars uppgift är att hjälpa flyktingar som är tonåringar (som jag själv) med att förstå sig på det svenska samhället och handskas med svenska myndigheter.
Min gode man heter Marina och hon besöker mig två gånger i veckan. Hon är i 70-årsåldern och förmodligen den snällaste människan jag någonsin träffat – hon lever helt och hållet upp till det där med “god” i sin titel. Folk som jobbar som gode män gör det generellt av två anledningar: antingen för att tjäna pengar (de svenska myndigheterna betalar vanligtvis en god man 11 872 kronor om året), eller för att de faktiskt vill hjälpa människor. Marina är en sån person som inte bryr sig om pengarna.
Att träffa människor som lägger ner så mycket tid och kraft på att hjälpa en främling är så himla coolt. Jag kan inte säga en specifik sak som Marina och hennes man gjort för mig, det handlar mer om det faktum att de verkligen är vänliga och tycker om att hjälpa mig. Det är därför jag gör vad jag kan för att se till att de vet om att jag är tacksam för att ha dem i mitt liv. Min familj bor i Iran, så Marina och hennes man har blivit som min familj i Sverige.
Skribenten, hans gode man och hennes man. Foton och collage av skribenten.
Nyligen fyllde Marina år. Enligt henne gillar inte svenskar att fira sina födelsedagar när de blir äldre, så hon åkte på en resa i stället. Men eftersom jag inte vet hur mycket längre jag kommer få stanna i Sverige (så fort jag fyller 18 kanske jag måste åka härifrån) sa jag till henne att det är viktigt för mig att få en chans att fira henne. Marina bestämde sig för att göra ett undantag gällande hennes anti-födelsedagsregel och lät mig baka en tårta för andra gången i mitt liv till hennes födelsedag. Så här gjorde jag den:
Ingredienser:
- Bananer
- Vaniljsås
- Vispad grädde
- Frysta jordgubbar
- Tårtbotten
- Marsipan
- Ätbar färg
Hemma i Afghanistan brukade jag jobba som skräddare och jag drömmer om att bli designer en vacker dag. Två viktiga saker om man ska vara skräddare är precision och tålamod. När du bakar en tårta behöver du också ha det.
Du börjar med att vispa grädden noga i ungefär tio minuter. Värm de frysta jordgubbarna i en mikrovågsugn under tiden. När grädden är lätt och fluffig häller du ner vaniljsåsen. Det gör den riktigt söt och kladdig.
Skala och hacka bananerna, sen mosar du skivorna med en gaffel. Det här ser rätt vidrigt ut, men tillsammans med grädden och vaniljsåsen smakar det supergott.
Nu ska du försöka sätta ihop ingredienserna till en riktig tårta. Jag hade färdiga tårtbottnar. Om du är mer erfaren eller en mästerkock eller nåt kanske du vill baka den själv. Men eftersom det här var mitt andra tårtbaksförsök ville jag inte riskera att min tårta skulle bli lika kladdig som själva fyllningen. Dessutom hade jag inte ens tillgång till en ugn.
Bred försiktigt på vaniljkrämen på tårtans botten. Lägg sedan på bananmoset direkt på vaniljkrämen innan du lägger på en till tårtbotten över det.
Blanda mer av vaniljsåsen, banan, grädde och alla jordgubbar till ännu en härlig röra, sen smetar du ut den på det andra tårtlagret. I mitt fall var inte jordgubbarna helt mosade, så det lagret blev väldigt tjockt.
När man lagt på toppen av tårtan blir det tydligt att det inte spelar någon roll om man mosat jordgubbarna ordentligt (även fast det får den att se ut lite som en hamburgare). Det är svårt att stoppa grädden från att spilla ut på sidan av tårtan, men ha tålamod och tryck bara in lite av det som runnit ut.
Nästa steg: täck hela utsidan med grädde. Det är viktigt att grädden breds på jämnt så att det ser fint ut. Jag hade lite av jordgubbsröran över så jag bestämde mig för att lägga på den också.
Nu kanske du behöver ta hjälp av en kompis. Jag hade lite färdigskuren marsipan från affären, men återigen, om du är en mästerkock kanske du vill göra den från scratch. Här gäller det att försiktigt lägga den över tårtan. Om man gör fel här kommer det inte se ut som en tårta och då har du ju egentligen misslyckats. Jag bad min vän och översättare Arash att hjälpa mig; shoutout till Arash!
Marsipanen är på plats; dags för slutklämmen. Jag hade några marsipanblommor som jag placerade på sidan. Till sist skrev jag ett ätbart meddelande till Marina på tårtan.
Jag funderade länge på vilka färger jag skulle använda och exakt vad jag skulle skriva, men i slutändan valde jag i alla fall grön och röd och skrev: “Grattis Marina” och “Du är bäst”. För det är sant – Marina är verkligen bäst.
Här är min färdiga tårta. Jag blev inte helt nöjd med resultatet – jag hade inte så mycket utrustning och hade hoppats att den skulle bli lite finare. En tårtas utseende bygger på kvalitetsdesign på samma sätt som kläder. Jag brukar ofta kolla på tutorials på YouTube hur man syr ett visst plagg, men jag har aldrig sett en tutorial på hur man bakar tårtor, så jag var tvungen att improvisera och rådfråga Arash. Kanske hade den blivit bättre om jag bakat den helt från scratch?
Jag var orolig att den inte var fin nog för att göra Marina glad, men Arash lugnade mig. Han tänker att tårtor gör alla glada och jag tror nog att han har rätt. Men till och med den mest perfekta tårtan skulle ändå inte vara nog för att uttrycka hur tacksam jag är för allt som Marina och hennes man har gjort för mig.
Skriv under UNHCR:s namninsamling som uppmanar regeringar att se till att människor på flykt får en säker framtid här.
Kompis Sverige är en organisation som matchar ihop etablerade och nya svenskar. Om du vill stötta deras arbete kan du swisha ett bidrag till 123 563 64 10 eller föra över på bankgiro 799-2837.
