Den här artikeln publicerades ursprungligen på VICE Arabia
Bara några timmar efter att Mohammed Atta Lafi dog i juli 2015 hade affischer med hans ansikte satts upp runt omkring hans hem i flyktinglägret Qalandiya i närheten av Jerusalem. 19-åringen var en palestinsk soldat inom al-Aqsa-martyrernas brigader, och lokala medier rapporterar att han misshandlades och dödades under en israelisk räd på lägret.
Videos by VICE
När man går nerför vilken gata eller gränd som helst i palestinska städer är de svåra att missa – affischer till minne av palestinier (oavsett om de själva varit med och stridit) som dött som ett resultat av statens pågående konflikt med Israel. Dessa så kallade “martyraffischer” finns överallt: på butiksfönster, på människors ytterdörrar, på monument och på byggnader.
Det här är något man började göra redan på 70-talet. På den tiden ritade man affischerna för hand och visade den som omkommit tillsammans med symboler kopplade till kampen, till exempel den palestinska flaggan och slagord som “Revolution tills seger är vår” och “Folkets martyrer lägger grunden för frihet”.
Fram mot slutet av 80-talet – då Palestinas första större uppror påbörjades mot israeliska styrkors närvaro på Västbanken och i Gaza – publicerades affischerna i mycket större antal med hjälp av lokala medier, och plötsligt var de utspridda över hela regionen. Israels regering ansåg att affischerna var ett sätt för dem att rekrytera soldater och sprida propaganda, och förbjöd därmed produktionen och spridningen av affischerna. Men trots att de som låg bakom affischerna kunde hamna i fängelse för dem såg man inte mindre av dem.
“Efter att ha skrivit på Osloprocessen 1993 tilläts palestinier öppna privata tryckerier utan israelisk övervakning,” säger Muhammad Abu Latifa, en framträdande medlem i Qalandiyas styrande organ. “I och med att de inte längre behövde oroa sig för att Israel skulle spåra källan började fler affischer än någonsin tidigare produceras.”
Enligt en designer som jobbade med att framställa affischerna i ett tryckeri – som gick med på att prata med mig under löfte om anonymitet – har designprocessen förändrats avsevärt de senaste årtiondena. Gradvis byttes den palestinska flaggan ut mot mer specifika politiska bilder, som fotot av regionens tidigare president Yassir Arafat eller särskilda texter från Koranen.
Affischerna började även ha med loggan och färgerna tillhörande den politiska rörelse den avlidna tillhörde. “Till exempel, affischer för personer som stöttade Hamas kanske inkluderar bilder på gruppens grundare Ahmad Yassin och Abdel Aziz Rantisi, samt färgen grön som är deras signaturfärg,” sa han.
Alla i Palestina stöttar dock inte affischernas budskap. “I början av den palestinska revolutionen såg människor affischerna som ett sätt för att föreviga individen och hens handlingar,” förklarade Whalid Al Shurafa, professor i media och journalistik på universitetet Birzeit på Västbanken.
“Men nuförtiden används traditionen ibland för att romantisera konflikten. Ett exempel på det här är det faktum att de senaste affischerna har ofta med vapen.” Al Shurafa tror även att vissa politiska rörelser använder dem för att driva sin egen politiska agenda. “En del falanger som har förlorat mycket av sitt nationella inflytande betalar för de här affischerna och täcker dem med sin egna bilder för att fortsätta vara relevanta.”
I början av den andra intifadan i september 2000 blev det allt vanligare att palestinska soldater designade sina egna affischer, och valde ut sitt foto med tillhörande text och färger innan de mötte sin död. Mahdi Abu Ghazele, tidigare ledare av al-Aqsa-martyrernas brigader, minns dagen då hans vän Fadi visade honom designen han valt ut – ett foto på honom bredvid en mängd hemmagjorda bomber. Efter att Fadi dog i juni 2006, 30 år gammal, lät Mahdi trycka affischen.
Relaterat: Rebel Rabbis: de ultra-ortodoxa judarna som vill se att Israel avvecklas
Ghazi Bin Ode arbetar för MADA, Palestinas center för utveckling och mediefrihet, och menar att Israels militära styrkor fortfarande håller på att stänga ner tryckerier som producerar dessa affischer på Västbanken, och att de konfiskerar utrustning och material. 2016 rapporterade MADA att sju tryckerier runt om i Palestina hade fått inbrott, och fyra stängdes ner permanent.
Men det verkar som den största orsaken till varför dessa affischer kanske försvinner från Palestinas gator inom den närmsta framtiden inte är de israeliska styrkorna, utan sociala medier. Unga palestinier blir allt mer intresserade av att bli ihågkomna online, i stället för på väggar och butiksfönster. Det är svårt att säga hur framtiden kommer se ut, men man kan konstatera att på internet kommer i alla fall de här affischerna bli ännu svårare att förbjuda eller avlägsna.
