Möt människorna i Granada som lever i grottor

Den här artikeln publicerades ursprungligen på VICE Spain

Bergen runt om Granada vimlar med människor som istället för att förgifta både kropp och själ med livet i storstaden hellre tar sitt pick ock pack och flyttar in i en grotta i södra Spanien. De flesta av grottorna ligger i distrikten Albaicín och Sacromonte, som båda två utsetts till världsarv av Unesco.

I början på 60-talet blev människorna som på den tiden bodde i grottorna vräkta av Francos regering, efter att kraftigt regn hade lett till jordskred och översvämningar i staden. Sedan dess har dock grottorna återigen blivit hem för nya människor. En del familjer har formellt ansökt om tillstånd för att få bo där och fått det beviljat, medan andra bara i det och flyttat in ändå.

Grottsamhället i Albaicín består främst av invandrare och människor som sökt efter en alternativ livsstil, och alla välkomnar med öppna armar den som kommer hit för att bo bara en kortare period.

Sacromonte å andra sidan är uppdelat i två skilda områden, i den ena bor familjer som levt där i flera generationer, medan den andra består av människor på resande fot och hippier. Oavsett var man bor kommer man förmodligen ha den bästa utsikten över Granada, med några av Spaniens mest berömda turistmål synliga.

Enrique Carmona är rom och professionell flamencodansare. Han är ägare av María La Canastera, en traditionell flamencobar i Sacromonte som har lockat både spanjorer och turister i över 50 år. Enrique tog sina första danssteg jämte sin berömda mamma María. Baren, som är döpt efter hans mamma, är ett av områdets mest populära platser.

Enrique jobbar för att bevara den unika Sacromonte-flamenkon och dess autenticitet. Han undviker att ställa fram strålkastare och användandet av mikrofoner för att förstärka ljudet av dansarna. Istället föredrar han att låta dansarna uppträda direkt på grottgolvet utan en scen, alltid nära publiken.

Sångaren Curro Albaicín har sprungit runt i grottorna i Albaicín sedan han var barn på 50-talet. På den tiden brukade man bjuda in kändisar och Hollywoodstjärnor och låta dem se de omtalade flamencoshowerna.

"Det var så vi lärde oss, genom att se på, lyssna och sjunga", berättar Curro. Det var även det som gjorde deras samhälle speciellt, säger han, att man kombinerade passionen för kultur med vardagen.

Nuförtiden lär Curro ut områdets flamencokultur och traditioner till de unga och har gjort sin egen grotta till ett levande museum fullt av gamla minnen och konst. "Även om de unga lämnar sin egna moderna fotspår är det viktigt att de inte glömmer bort traditionerna, eftersom det inte är så många av oss kvar. Om vi dör kommer det gå förlorat för alltid, såvida det inte förs vidare", säger Curro.

Ibulay, 46, kommer från småstaden Passy i Senegal. Han har bott i Spanien i 17 år och jobbar som chaufför. "Livet är lugnare i grottorna", säger han. "Jag blir bemött med mindre rasism än i staden och jag lever i ett samhälle här med människor från mitt land."

Han är ledsen över den bristfälliga integrationen runt om i landet och berättar att när han först kom till Europa var han inte beredd på att livet i Spanien skulle visa sig vara som det blev. Men här i Albaicín är Ibulay stolt över det faktum att varje grotta har en egen historia att berätta.

Mbacke, 34, kommer från Touba, vilket ligger 19 mil öster om Dakar i Senegal. Han kom på illegal väg till Spanien 2015 och försöker fortfarande få uppehållstillstånd. Hans vänner berättar för mig att livet inte varit helt lätt för Mbacke de senaste åren, då han flyttat mellan Bilbao, Madrid och Almería. Hans vänner har alltid funnits där och stöttat honom, och nu känner han äntligen att han hittat en samhörighet. "Vi skyddar varandra och håller varandra sällskap", berättar Mbacke.

Invånarna lever dock i konstant rädsla för att bli vräkta. "Det skedde en del vräkningar under 2013", säger Lol Boloix, representant för samfälligheten i Albaicín. Lola berättar att det är viktigt för människorna som bor i Albaicín att hitta en långsiktig lösning. "Vi förstår att på grund av den typen av människor som grottorna drar till sig är det viktigt för myndigheterna att känna till vilka som bor här och varför."

Förra året gick Miguel Angel Fernandez, kommuntjänsteman ansvarig över stadsplanering, ut och sa att man planerat för området att det ska kunna komma till användning på olika sätt. Men som vanligt inom Andalusiens politik har man inte förklarat exakt vad det här betyder för de som bor där nu och deras framtid. Till och med myndigheterna själva har sagt att områdets status som världsarv gör det svårt för eventuella framtida planer att bygga i området.

Under tiden säger invånarna i Granadas berömda grottor att de kommer fortsätta bemöta fördomar om att deras samhälle är fullt av missbrukare, våldsamma människor och rabieshundar. De vill att folk ska veta att även fast varje en enskild person tar hand om sin grotta på sitt sätt finns det en större känsla av samhörighet sinsemellan som gör livet i grottorna ett värt sätt att leva och värt att värna om.

Scrolla ner för mer foton från grottorna i Albaicín och Sacromento.