Varför är så många tjejer besatta av mord?

True crime-trenden verkar knappast vara på väg bort. Tack vare våra medievanor (vi sträckkollar serier på Netflix, lyssnar på poddar på väg till jobbet och snackar med likasinnade på sociala medier och internetforum) så fortsätter mordmysterier och rättegångsfall att engagera. Och allra mest engagerar det kvinnor.

Som otroligt lättskrämd (får typ mardrömmar av Morden i Midsummer) klarar jag inte de läskigaste true crime-serierna men har ändå plöjt poddarna Serial om mordet på Baltimore-studenten Hae Min Lee och Up and Vanished om Tara Grinsteads försvinnande, samt suttit klistrad framför 13 avsnitt av The Staircase. Det är case som från första början framstår som väldigt basic men där en plasthandske på brottsplatsen kan analyseras i 40 minuter tills man börjar tvivla på ALLT.

Forskning visar att kvinnor överlag är större true crime-fans än män. Superpopulära amerikanska podden My Favorite Murder har 80 procent kvinnliga lyssnare och 70 procent av de som recenserar true crime-böcker på Amazon är just kvinnor.

Karin Londré och Anna Sandell driver podcasten Mord Mot Mord och Facebookgruppen som samlar deras fans har en majoritet av kvinnor som medlemmar.

“Sen vi startade gruppen har vi också insett att kvinnor har ett behov av att prata med varandra om det här ämnet. Helt på eget bevåg börjar våra kvinnliga lyssnare träffa varandra över vin och mordprat", berättar Karin.

Varför tror ni att fler kvinnor intresserar sig för true crime än män?

“Som kvinna är man van vid att leva med en rädsla för att något kommer hända en. Vi lär oss att gå med nycklarna mellan fingrarna och att hårspray kan bli försvarsspray. Att läsa allt om det värsta som kan hända en gör att åtminstone vi känner oss lite mer förberedda”, säger Anna.

“Det handlar nog också delvis om vilka som är offer för historiens mest välkända fall”, menar Karin. “Om man pratar om de största seriemördarna är deras offer oftast kvinnor. Men också att våld mot kvinnor får större utrymme i media. Vi märker att den typ av fall som är inkörsport till ett true crime-intresse för många av våra lyssnare är just uppmärksammade fall där offret är kvinna.”

Ni pratar ju i podcasten om väldigt mörka ämnen och hemska mord på ett ändå avslappnat och ofta humoristiskt sätt. Fyller det en funktion att ha en inte så allvarlig ton?

“Absolut, för oss handlar det om hantera det värsta som finns, något som vi gör genom att prata om det så som vi pratar om allt annat. För oss är det här det enda sättet vi kan prata om det här ämnet.”

Har ni något mord ni inte lyckas släppa?

“Mordet på Carolin Stenvall. Men också alla fall där man känner extremt starkt med de situationer som offren varit i, det handlar om väldigt vardagliga situationer som blir till en mardröm. Carolin var på väg till en arbetsintervju och stannade på en rastplats, och blev helt slumpmässigt mördad. Jag tänker på henne och det väldigt ofta”, säger Anna.

“Jag har ett behov av att förstå det som inte går att förstå. Jag tror att Anna tänker mer kring vardagliga händelser som blev till mord, medan jag tänker mer på den genomonda, planerande delen av mänskligheten, alltså seriemördare. Exempelvis The Toy Box Killer är en sån som jag inte kunnat sluta tänka på sen jag först hörde om honom: En man som byggde om en trailer för att kunna tortera kvinnor. Det låter kanske dumt, men jag kan inte förstå hur vi båda kan vara människor. Och det är extremt fascinerande”, säger Karin.

För många har true crime blivit ett väldigt viktigt intresse, nästan som en avslappning, en hobby, något man njuter av att konsumera. Vad tänker ni kring det?

“Man ska inte sticka under stol med att det finns problematiska aspekter av true crime som underhållningskategori. Det är populärkultur som bygger på det värsta en människa kan vara med om”, säger Anna.

“Som alla vettiga människor skäms vi konstant över de vi är och det vi gillar, men jag antar att man får försöka acceptera sig själv?”, säger Karin.

Tintin Hodén är en annan true crime-nörd. I snitt lyssnar hon på två timmars podcast på temat per dag, läser böcker, tittar på dokumentärfilmer och serier och går på föreläsningar. Men hon betonar att hon inte ser det som en ”hobby”, utan något som intresserar henne. Det gör henne inte glad eller avslappnad på samma sätt som typ en komediserie.

Det finns alltid en risk att brotten sensationaliseras eller att det skapas en kult kring förövarna. Men true crime är inte begränsat till berättelser om bestialiska seriemördare, menar Tintin.

“Det kan handla om människor som blir oskyldigt fängslade, om byråkratiska system som gör att radikala orättvisor kan äga rum och om brottsoffer som berättar sina historier för att hjälpa andra människor i liknande situationer”, säger hon och fortsätter:

“Under de senaste åren har det kommit många podcaster som fokuserar på offret och dennes liv. Det är en reaktion mot att förövarna tidigare har getts så mycket uppmärksamhet och att man inte vill göra seriemördare till ikoner.”

Många teorier kring varför kvinnor är helt fast i true crime bygger på kvinnors position i samhället. Att till exempel år av sociala krav på att vara jävligt behagliga och passiva och dessutom möta mäns aggressioner gör att vi lockas till att se manliga förövare bli straffade av rättssystemet. En slags hämndfantasi helt enkelt.

Kvinnor kan också dras till true crime som ett sätt att förbereda oss för verkliga hot. Vi fostras till att ha just ”nycklarna mellan fingrarna och att hårspray kan bli försvarsspray”, och att då lyssna och läsa om brott blir som exponeringsterapi. ”The shadow theory” pekar också på att kvinnor genomsyras av rädslan för sexuella övergrepp vilket gör oss mer rädda i allmänhet.

“Jag kommer ofta på mig själv att tänka ”så ska jag göra om något liknande händer mig”, säger Tintin.

I de sammanhang hon rör sig i märker hon tydligt att fler kvinnor intresserar sig för true crime. Trots att hon i perioder aktivt hållit sig undan till exempel berättelser om sexuellt våld eftersom det påverkat hennes mående negativt, pekar hon också på de positiva aspekterna med true crime.

“Det finns något befriande i att de brott som drabbar kvinnor och andra marginaliserade grupper dras fram i ljuset. Lite som med #metoo; titta detta är vad kvinnor utsätts för eller tvingas att vara är rädda för!”

Johanna Gafvelin finns på Instagram