Den här artikeln publicerades ursprungligen på VICE Australien.
Det var en riktig crème de la crème för Hollywood-scoops 1996 – alla inblandade i produktionen av Titanic hade blivit förgiftade av musselsoppa som spetsats med PCP. Till och med Bill Paxton. Till och med James Cameron. Leonardo DiCaprio och Kate Winslet besparades eftersom ingen av dem hade varit med på den kanadensiska inspelningsplatsen.
Videos by VICE
Det hela hände den allra sista inspelningsdagen i Nova Scotia. Fem veckor av arbete skulle snart komma till ett slut och hela gänget skulle börja packa ihop och ge sig av till den större inspelningsplatsen i Mexiko. Alla var på topp; stämningen var riktigt festlig.
Runt midnatt – när det var lunchrast för ett team som började filma vid skymning och fortsatte tills det blev morgon – samlades alla medverkande för en sista måltid tillsammans. James Cameron hedrade alla med sin närvaro för att skåla för en lyckad produktion. Catering-teamet materialiserade sig innan de visste ordet av och dukade upp för att bjuda alla på en härlig och krämig musselsoppa. Folk köade för att ta en andra, till och med tredje omgång soppa. Sen gick alla tillbaka för att fortsätta jobba.
Marilyn McAvoy var en av medarbetarna som befann sig där. Hennes bakgrund inom konst gjorde det möjligt för henne att jobba med att måla dekor, illustrera Jacks ritblock och ta fram rekvisita. Nu arbetar hon självständigt som konstnär, och vi pratade med henne om hur det var att bli extremt bäng av misstag natten då PCP-soppan förtärdes.
Alla bilder av Ben Thomson
VICE: Hej Marilyn, kan du berätta för mig hur soppan smakade?
Marilyn McAvoy: Soppan var helt fantastisk. Folk gick tillbaka för att fylla på sina skålar. Jag tänkte faktiskt också ta mer eftersom den var så god. Och jag tror att det var en del av problemet: folk åt mycket mer än vanligt eftersom den var så utsökt.
Vad mer minns du från den kvällen?
Det fanns inget som antydde att det var något fuffens som pågick… tills maten kom. Det var efter att vi kommit tillbaka från att ha ätit, efter kanske 30 minuter, som jag började märka att nåt var fel. Alla verkade förvirrade. Alla hade problem med att få saker gjorda.
Vad gjorde du just då?
Jag hade fått en labbrock som jag skulle få att se äldre ut, vilket är en superenkel procedur. Man bara badar den i tevatten. Jag behövde lite grejer från övervåningen och lite annan utrustning nere i ett annat område. Och jag minns att jag gick runt och försökte komma fram till hur jag bäst skulle få tag på alla grejer. Allt kändes lite suddigt.
Relaterat: Timothy Wyllie är mannen som förespråkar användandet av PCP:
Hur reagerade alla andra?
Medan jag försökte lista ut vad som hände verkade alla andra gå utomhus. De samlades alla utanför de gigantiska dörrarna på byggnaden vi jobbade i. Jag hörde även senare att så fort James Cameron insåg att soppan hade blivit spetsad med något sprang han upp till sitt rum och tvingade sig själv att spy.
När insåg alla andra vad som hade hänt?
Det var faktiskt ganska komiskt. Det var lite som en lek: den ena halvan var de som var okej – de som inte hade känt av några effekter ännu – och sen var det de som höll på att bli höga. Och det var så tydligt uppdelade, med några på den “goda” sidan som långsamt började sippra över på den “dåliga” sidan. Det var vid det här laget som folk insåg att alla som hade ätit soppan var påverkade av någon slags hallucinogen drog.
Så vad hände sen?
Vi blev alla upphämtade och körda till Dartmouth General Hospital. Klockan ett på morgonen gick vi i samlad trupp in genom sjukhusdörrarna. De visste inte vad de skulle göra med oss. Det blev ganska kaosartat. Vissa hade det riktigt jobbigt. Jag tror kanske att de som hade mer erfarenhet av droger hade flashbacks och dåliga trippar.
Hur påverkade det dig?
För mig var hela situationen ganska surrealistisk. Men vad gäller effekterna var det lite som en kombination av att vara hög på marijuana och att vara full. Jag fungerade, jag läste tidningar. Det var som en dröm.
Hade du tidigare erfarenheter med hallucinogena droger?
Inga alls. Så när det började hända var jag ganska rädd för jag hade ingen erfarenhet att jämföra [den här trippen] med. Vi visste inte då vad den hade spetsats med. Men eftersom det var så oväntat hade jag inte tid just då att verkligen inse hur farligt något sånt här skulle kunna ha varit.
Hur tog sjukhuset hand om alla er?
Vi var där hela natten. Till slut hamnade vi i små rum med drapperier runt, men ingen ville stanna kvar i sina rum. Alla var ute i korridorerna och hoppade in i andras rum. Alla hade väldigt mycket energi. Vissa var i rullstolar och susade ner för korridorerna. Alla var ju liksom höga! Så de gav oss en slags dryck som hade kol i sig för att få ut toxinerna. När solen gick upp hade vi börjat lugna ner oss. Folk körde hacky sack. Alla ville bara åka hem.
Vad var följderna av det här?
Vi fick åka hem och bli okej igen och sova, och sen var vi tillbaka på jobbet natten därpå för att avsluta inspelningen som avbrutits. Det blev aldrig officiellt fastställt [vad det var som hade hänt] så vitt jag vet. I teamet cirkulerade det rykten att det rörde sig om en sur kock som hade fått sparken, men det bekräftades aldrig.
Det verkar som, eftersom det hände fram mot slutet av inspelningen, att det inte fanns så mycket tid för paranoia att sprida sig i teamet.
Ja, det är sant. Jag har aldrig tänkt på det. Jag hade nog börjat ta med mig matlådor. För det var ganska traumatiskt, även om det var kul. Så du har rätt, det skulle ha lett till en väldigt misstänksam situation.
Påverkade hela den här grejen din attityd till att ta droger, olaglig eller ej?
Nej, egentligen inte. Fast det fick mig att inse hur allvarliga dessa saker kan vara. Om jag hade gått och tagit en till skål med soppa hade jag kanske haft en helt annan upplevelse.
Sami Emory finns på Twitter.
