Sluta stigmatisera hiv-positivt sex

Den här artikeln publicerades ursprungligen på VICE Australien. 

“Om du tar din medicin är [hiv] rätt så lätt att leva med,” säger Charlie Tredway. “Det enda du inte har kontroll över är hur andra kommer bemöta dig när du ger dem den informationen.”

Charlie blev nyligen påmind om det offentligt. 12 februari blev han krönt till Mr. Gay New Zealand, en tävling vars syfte är att hitta framtida ledare inom landets manliga gay-community. 33-åringen som jobbar med att sprida kunskap om hiv och aids har alltid varit helt öppen om sin egen status – faktum är att han gjorde det till en stor del av sin kampanj inför tävlingen; han lovade att om han vann skulle han använda sin titel för att stödja hiv-utbildning och ta bort stigma.

Stigmatiseringen hindrade honom inte från att vinna tävlingen, men det hotade att förstöra själva firandet. Inom ett par dagar blev folk som kommenterade på en lokal gayblogg helt tokiga, och kopplade Charlie till en profil man hittad på en sida för “barebacking”. The New Zealand Herald plockade upp storyn en vecka senare, vilket följdes av en ledare där man fördömde den farliga och “beklagliga” signalen Charlie gav till sitt community genom att “stödja oskyddat sex”. Den påstår att Charlies syn inte var välkommen på grund av att Nya Zeelands hälsomyndighet och övriga hälsoorganisationer fortfarande undantagslöst främjar kondomanvändande.

Att använda kondom är förvisso fortfarande det säkraste sättet att skydda sig mot flera könssjukdomar, men nuförtiden är det inte det enda sättet man kan förebygga hiv. Artikeln i the New Zealand Herald noterar att “folk som är smittade med hiv måste enligt landets lagar vidta ‘rimliga åtgärder’ för att undvika att överföra hiv”, den nämner dock inget om att Charlie i själva verket vidtar en extremt rimlig åtgärd genom att hålla en oupptäckbar virusmängd i blodet – en strategi för prevention mot smittoöverföring som kallas TasP (Treatment as Prevention).

Tidningen noterade att Charlie informerar sina partners om sin status, men den nämner ingenting om att hans nuvarande status gör hans hiv oupptäckbar, i praktiken betyder det här att om hans blod skulle testas i labb skulle man inte kunna hitta spår av viruset. Flera studier har visat att om virusmängden är oupptäckbar är det nästan omöjligt att smitta andra med viruset; i en av studierna, som kallades the PARTNER study, hade 888 heterosexuella och homosexuella serodiskordanta par (där ena partnern var hiv-positiv med en oupptäckbar mängd och den andra hiv-negativ) sex 58 000 gånger. Viruset blev inte överfört en enda gång.

USA:s nationella folkhälsomyndighet som förespråkar TasP – tillsammans med WHO:s UNAIDS-program och en mängd globala hälsoorganisationer och läkare – förutspår att om 80 procent av alla hiv-positiva amerikaner kunde uppnå en oupptäckbar status skulle det förhindra att 160 000 nya personer smittades fram tills 2021. (För att få kontext, över 39 000 amerikaner smittades med hiv år 2015.) För hiv-positiva är det en lika viktig strategi att uppehålla en oupptäckbar status genom strikta behandlingar som vilken annan strategi som helst, inklusive att använda kondom. Charlie stod även fast vid att han använder kondom vid majoriteten av sina sexuella möten och har endast oskyddat sex antingen med hiv-positiva män eller hiv-negativa män som tar PrEP, en behandlingsplan som förminskar ens risk att smittas med hiv.

“Ingen behöver dö av aids längre, men det händer fortfarande,” sa Andrew Goodman, en expert på hiv som även arbetar på the Callen-Lorde Community Health Center i New York. “Det sker för att folk inte har tillgång till sjukvård eller hem. Det sker på grund av depression, ångest, kaos. Det är det som dödar folk. Det är det som skördar liv.”

När vi pratade verkade inte Charlie särskilt upprörd av all negativ press – irriterad, ja, men inte upprörd. Han har levt med hiv i elva år och arbetar som utbildare i hiv- och aids-frågor och jobbar med hbtq-frågor på the New Zealand Aids Foundation – insinuationen att Charlie inte förstår hur man förebygger överföringen av hiv kändes därför som “ett fall av ‘show me the receipts,’” sa han. Vad som var lika illa var att kritikerna förlitade sig på omodern forskning för att göra sin poäng, och ignorerade det faktum att Charlies sexliv reflekterar rådande rekommendationer från medicinska grupper och folkhälsoorganisationer.

“Att säga till mig att jag inte vet vad fan hiv är för nåt. Jag menar kom igen,” sa Charlie. “Det som är riktigt upprörande och skadligt är omodern forskning och moraliserande som inte är grundat i var vi är nu med vår approach till säkert sex. Vare sig det innebär TasP, regelbundna tester, kondomer, PrEP, eller flera av [de metoderna] tillsammans är de alla väldigt, väldigt viktiga. Om det enda vi behövde var kondomer och moralistiskt omdöme kunde vi fått slut på hiv för årtionden sen.”

Att sprida felaktig information om hiv kan vara skadligt, eftersom det spär på stigman som finns idag kring viruset och de som lever med det.

“Stigman kan lätt utvecklas till våld,” sa Darlene Torres, som jobbar för the Anti-Violence Project, en organisation som har som mål att förminska våldet mot hbtq- och hiv-smittade personer. “Målet med det är att avhumanisera en person. Skamen är avsiktlig, och signalen är att de är smutsiga, inte borde finnas eller ha ett lyckligt liv, säkerhet, eller respekt.

Det är den typ av känslokalla kulturella attityd som fick en vän till Charlie att tro att det var okej att säga: “Ja, vi visste ju alltid att du skulle få det,” efter att ha fått höra om hans hiv-diagnos. Det är det som fick en annan att tro att det var acceptabelt att berätta för andra om Charlies status på en nattklubb.

“Ju mer synlighet man får, desto mer bryter man sig fri från missuppfattningarna om vad det innebär att leva med hiv,” sa Charlie. “[Jag vill] bryta ner några av de barriärer som säger att vi inte är lika bra som resten av vårt community. Att vi inte är lika lyckliga. Att man borde vara rädd för oss. Att vi inte bara är helt vanliga underbara människor i samma sits som alla andra.”