Vardagliga foton på livet i amerikanska rostbältet

Den här artikeln publicerades ursprungligen på VICE USA

Grekiska fotografen Niko J Kallianiotis tidigaste minnen av USA är från Queens i New York, där han personligen såg klyftan mellan storstadens rikedomar och hemslösheten. När hans pappa flyttade till den lilla staden Scranton i Pennsylvania i början av 90-talet stannade hans mamma kvar i Aten, vilket ledde till att han reste fram och tillbaka mycket mellan länderna. "Jag blev fångad mellan två kulturer och länder," berättar han. Sökandet efter sin egen identitet började fram mot slutet av tonåren.

År 1997 flyttade Niko permanent till USA. Under de följande åren började hans känsla av utanförskap sakta men säkert bytas ut mot en känsla av tillhörighet. "Min kärlek till Pennsylvania och dess invånare har växt till att bli lika stark som min kärlek till mitt hemland," förklarar han. "Jag ser mig själv som en outsider fast med perspektivet av att ha vuxit upp här."

De senaste två åren har Niko rest runt i Pennsylvania och fotograferat i olika småstäder. Hans pågående projekt America in a Trance är ett starkt och tvetydigt porträtt av ett land, dess invånare och dess värderingar.

Niko, som är 43, berättade för mig att jag kunde skriva vad som helst om hans foton, men han hade ett önskemål: "Gör inte mig till något politiskt." Han såg fotografer och journalister flockas i Pennsylvania efter presidentvalet 2016. Han såg också bilder som presenterar människor i närliggande städer som karikatyrer och seriefigurer. Det är inget som intresserar honom.

För att verkligen förstå en plats och en kultur menar Niko att man måste bli en del av den. "Låtsas inte förstå," säger han till mig, "köp bara en kopp kaffe och åk någonstans."

Det är precis det Niko gjort. I vissa fall har han stannat upp trafiken när han parkerat mitt i vägen för att få den perfekta bilden. Flera bilder är tagna direkt från bilsätet.

När han är på resande fot tar Niko bara med sig de få saker han inte kan vara utan: "En kamera, en lins och ett minneskort." Han går inte in i hem, restauranger eller butiker. Han föredrar att föreställa sig hur de ser ut från utsidan. "Om jag väl går in tar jag nog inte med mig min kamera," berättar han för mig. Han håller ett visst avstånd. Det verkar näst intill vidskepligt, som om han är rädd för att förstöra något fint och dyrbart genom att komma för nära.

America in a Trance dokumenterar vardagslivet, men den ger även rum för en viss mystik. I de delar där verkligheten blir grumlig och oviss börjar våra egna erfarenheter fylla i de tomma raderna.

Niko har inget konkret mål med projektet, inte heller några stora drömmar om att förändra världen. Hans bilder är hans minnen – inget mer och inget mindre. I Nikos Pennsylvania går ångest och glädje hand i hand.

Det har varit en del smärtsamma och allvarliga stunder längs vägen. Han kan till exempel inte få bort bilden av en öde busshållplats i McKeesport ur huvudet. Det var många övergivna byggnader, och de få människor man såg vandra omkring verkade dystra. Men allt är inte elände. "Varje dag som jag fotograferar känns hoppfull."

Niko får mejl från folk som känner igen gatorna och byggnaderna från hans fotografier. Det finns inget särskilt meddelande han fått som sticker ut, alla liknar varandra, men det gör dem inte mindre betydelsefulla för det. I ett ensligt område har dessa foton skapat band till forna tider.

Om Niko inte vill att jag ska få honom eller hans foton att verka politiska, vad vill han då? Handlar inte America in a Trance om de tomma byggnaderna, förlorade jobb, ekonomin och landets tillstånd? "Den handlar om mig," säger fotografen till sist, "och kanske också om dig."

Scrolla ner för fler foton.

Niko J Kallianiotis finns på Instagram.