Biblioteket som mötesplats och livlina

Humans of Stadsbiblioteket är ett konstprojekt av den chilenska konstnären Futuro Berg som utforskar bibliotekets roll i samhället, i enskilda individers liv och hur biblioteket används som mötesplats.

Under tre veckor fotade och intervjuade Futuro, med assistans av Rikard Johansson från föreningen Streetcorner, främlingar på Malmö Stadsbibliotek. Utställningen kombinerar förstorade polaroidbilder och utvalda stycken från intervjuer. Besökarnas berättelser bildar en uppmaning om att inte ta bibliotekets viktiga samhällsfunktion för givet – att det är så mycket mer än en plats att låna böcker på, i en tid då politiker börjat prata om att privatisera bibliotek.

Jag ringde upp Futuro för att höra mer om projektet.

VICE:Hej Futuro! Kan du berätta varför du bestämde dig för att dokumentera besökarna på ett bibliotek?
Futuro Berg: Jag har samarbetat och jobbat med biblioteket ganska länge, de har bjudit in mig till föreläsningar och jag har arrangerat workshops och liknande, så jag har varit ganska involverad i verksamheten. Biblioteket har en bred mångfald bland besökarna, så det är en väldigt välkomnande plats, jag har alltid dragits dit. Det är ett 120 år gammalt bibliotek som flera gånger dokumenterats som byggnad. Men dess besökare har aldrig dokumenterats, så jag tänkte att det skulle vara en intressant historia att berätta.

En av sakerna jag försökte lista ut var om människor någonsin träffar andra här. Många berättade att de kände sig mindre ensamma här. Det var förvånansvärt många som kände så, speciellt äldre – de är så bortglömda i Sverige. Det var hjärtekrossande. Många sa att de kände sig osynliga eller bortglömda. Några sa till och med att de inte vet om de hade levt idag om biblioteket inte fanns. Det var inte något jag förväntade mig.

Var det något annat som förvånade dig?
Det var en äldre man som bodde utanför Malmö som berättade att han aldrig någonsin tog med sig böckerna hem. Han tvingade sig själv att läsa dem på biblioteket. Människor känner sig så ensamma att de hittar på ursäkter för att ta sig dit och stanna där. Men det som förvånade mig mest att höra var hur dåligt det egentligen är med relationer i Sverige. Som en ung som person har du i regel ingen koll på vad äldre människor går igenom. Det var något som både gjorde mig förvånad och väldigt ledsen. Jag kände en stor spricka med vad som händer mellan hippa unga människor och äldre. Och de verkade känna samma.

Vad mer kom du fram till?
När jag intervjuade icke-svenska besökare märkte jag att de hade en helt annan uppfattning om biblioteket och relationerna som skapas här. Vi träffade till exempel ett par från Rumänien som tog en nummerlapp och väntade på att få betala. Vi frågade vad de menade och de svarade “avgiften” och vi förklarade att det var gratis. Det startade en konversation om att det alltid kostar pengar att komma in på bibliotek i Rumänien. Och det var en återkommande grej med besökare som inte var från Sverige, de var ofta överraskade. Generellt sett var icke-svenska besökare så uppskattande och imponerade av mängden tjänster, öppenheten, tillgängligheten och att det är gratis. Så det var ett rätt stort glapp i åsikter mellan svenska och icke-svenska besökare.

Tycker du att vi tar våra biblioteket för givet?
Ofta säger folk saker som “det finns inget att kämpa för i Sverige, det finns inget större gemensamt mål som alla är involverade i, alla brottas med sina egna problem”. Den viktigaste slutsatsen med projektet är att du inte kan slåss för något du inte förstår värdet av. Att belysa värdet av saker du har är det första steget för att förstå hur viktigt det är att kämpa för något. Och att vara medveten att det kan försvinna.

Det pratas ju om att privatisera biblioteken i Stockholm och det finns generellt en stor våg av att vilja privatisera såna här tjänster, vilket kommer göra det mindre tillgängligt för arbetarklassen. Det är viktigt att se vanliga saker man tar för givet. Oavsett om det är bibliotek, utbildningar eller fritidsgårdar. Alla jag pratade med som inte var från Sverige sa samma sak: “jag tror att alla tar det här för givet.” Det är en läskig tanke, att människor inte är medvetna om de värdefulla tjänster de har tillgång till, hur viktiga biblioteken är och att de är en livlina för många människor. Om biblioteken försvinner, vad har vi då kvar?

Om man tänker på det kalla vädret Sverige, hur dyrt det är att ta en kaffe och allt det där blir det uppenbart att biblioteket inte bara är en plats att plugga på, det är en plats att umgås och träffa människor på. Speciellt för människor som är gamla, ensamma eller inte har pengar. De som jobbar på biblioteket är väldigt medvetna om det här men den genomsnittliga svensken verkar inte veta om det. Det var antagligen därför biblioteket tyckte att det var ett viktigt projekt, det här är något de har velat förmedla länge.

Se några av Futuros foton och intervjuer här:

“Det är farligt att bli isolerad, vilket det är lätt att bli i det här samhället. Att bli sittande hemma för att det finns dator där. Jag tror att han (grannen) går ut två gånger i veckan och köper potatis. Sen sitter han hemma och gör inte någonting annat. Det känns inte direkt roligt.” Mats - Sverige.

"Det är kul att många rör sig till biblioteket och att det blir en mötesplats. Det är kul att se att det är många olika åldrar och människor och många olika kulturer, bara i detta rummet där det är mycket värme och så. Att det är många som dras hit och att det är många som vill vara här. Lilly - Sverige.

"Jag skaffade ett bibliotekskort på det här biblioteket för ett år sedan, men då var jag bara på besök i Sverige. Trots det kunde jag skaffa ett kort, och jag kunde låna böcker, det är så fantastiskt, är det inte? För hur kan de lita på mig? Jag kan ta med böckerna till Japan, och inte komma tillbaka med dem. Hur kan vi låna böcker härifrån? (skrattar) Jag menar självklart kan de kontakta mig, men hur kan de lita på mig?” Risa - Japan.

"Ibland tror du att du redan är bärare och användare av rättigheter som kommer att upprätthålla sig själva men så är det inte riktigt. Det finns alltid någon som satsar på att det upprätthålls och det kan finnas en regering som säger "det är inte en prioritet för oss", men sen då? Förhoppningsvis behöver det inte gå så långt för att inse detta och öka medvetenheten om att det inte är något som uppstår naturligt. Det måste finnas ett beslut och ett engagemang för kultur." Gaston (som själv jobbar som bibliotekarie) - Argentina.