Jag hittade 80 000 kronor i en tavla jag köpte för 700 kronor

Den här artikeln publicerades ursprungligen på VICE USA.

Hur var din helg? Min var ganska bra. Jag kollade på matchen med några kompisar, gick på bio och upptäckte att det tydligen ligger 10 000 dollar (80 000 kronor) inuti en tavla som jag köpte av en konstnär för 88 dollar (700 kronor).

Den 19 augusti gick jag till Gabba Gallery i Los Angeles, ett galleri jag aldrig tidigare besökt. Ägaren, Jason Ostro, förberedde en utställning som skulle öppna dagen därpå och stod utanför och spraymålade trottoaren. Jag frågade om utställningen som heter Cratedigger, och, efter att jag nämnde att jag jobbar som journalist, gick han med på att låta mig komma in på en förhandsvisning. Väl där inne tog jag lite tid på mig att granska de 30 x 30 centimeter stora verken från ett gäng lokala konstnärer.

Ett av verken, "ARTISHARDT," ett abstrakt, ganska anspråkslöst verk i kromfärg som hängde vid herrarnas toalett fångade min uppmärksamhet. Det var inte det mest visuellt stimulerande verket därinne, men jag kände igen konstnärens namn, Ruby Heart. Jag kom på att jag hade träffat Ruby på en fest för ungefär ett år sedan där vi hade haft ett flyktigt men trevligt möte. Jag hade lämnat vår konversation i tron om att han jobbade som fotograf, så det var en trevlig överraskning att stöta på en av hans målade tavlor ute i det vilda.

En ännu trevligare överraskning var tavlans prislapp på 700 kronor, långt under de mer än 3000 kronor som prislapparna på de flesta andra verken visade. Jag letar alltid efter sätt att stötta lokala konstnärer och här hade en som jag faktiskt personligen träffat gjort den enda tavlan som var inom ramarna för min budget i en utställning. Jag såg det som ett tecken och köpte "ARTISHARDT." Kvällen därpå, på inrådan från Jason, gick jag förbi galleriet igen på den officiella öppningen av utställningen och träffade Ruby för andra gången. "Jag trodde du bara höll på med fotografi," sa jag innan jag presenterade mig igen och delade med mig av nyheten att jag nu stöttade hans konst. "Jag är glad att den kommer till ett bra hem," sa han innan han frågade om jag hade läst listan med material nedanför målningen. "Den är tredimensionell av en anledning."

När jag inspekterade min nyinköpta målning igen såg jag skruvarna som satt som en tjock ram runt den och den lilla lappen under som det i stället för det vanliga "akryl på kanvas" stod "ädelstenar, tektit, kvarts, kontanter, havrevete, trä, etc." på. Övertygad om att det här betydde att det var något av värde gömt inuti blev resten av utställningen som en utdragen julafton för mig.

Den 26 augusti, utställningens sista dag, gick jag till Gabba och började skruva bort min målnings "lock" samtidigt som nyfiken galleripersonal tittade på. (Det borde nämnas att Ruby några dagar innan jag öppnade tavlan postade en Instagrambild med tavlan och en text där han skrev att han hade "gömt 10 000 dollar inuti." Eftersom jag besökte hans Instagram efter att jag köpt tavlan hade jag inte sett det här. Galleripersonalen hade dock sett det och hade skickat ut en pressrelease om att det var det som låg inuti.)

Väl därinne tog jag reda på innehållet. Jag petade runt i en sjö av guldglitter som såg ut att vara en blandning av ädelstenar, mineraler, glasbitar. Jag kunde inte riktigt fokusera på något av det eftersom det rakt framför mig låg, i mitten av lådan, täckt i något genomskinligt material, något som såg ut som en bunt sedlar.

Jag tog en av lockets skruvar och började krafsa bort fyndets fängelse i gummi, men då kom en assistent från galleriet fram till mig, tog min hand och frågade om jag var "säker på att du vill göra det där?" Hon hade rätt. Jag var tvungen att börja tänka som en konstsamlare och fundera på att tavlans värde möjligtvis skulle vara värd mer än summan av tavlans delar. Jag tryckte på paus på min impuls att skörda tavlan precis när konstnären själv kom in genom dörren för att se min reaktion med egna ögon efter att galleriet talat om för honom att jag var där.

Efter att han gratulerat mig för mitt inköp och visat mig videos på sin telefon som övertygade mig att det absolut var riktiga kontanter i tavlan, gick Ruby till galleripersonalen och jag tog med tavlan till min bil, ringde mina nära och kära för att dela med mig av nyheten och gormade som Tom Hanks i slutet av Captain Philips. Några dagar senare när chocken lagt sig hörde jag av mig till Ruby Heart igen för att få lite mer information.

VICE: Om det här var ett pr-trick för att få mig att skriva om dig vill jag säga grattis, det funkade. Var fick du idén ifrån?
Ruby Heart: Ända sedan jag var liten har jag älskat pranks. Det finns ett talessätt som går: "om du gör det du älskar behöver du aldrig någonsin jobba i hela ditt liv." Jag kom fram till att jag älskar att skapa oreda och situationer som påverkar människor.

Det var också en italiensk konstnär från 60-talet, Piero Manzoni, som sålde sitt bajs i en burk och jag såg lite av mig själv i honom. Det är något jag skulle göra. Problemet där är att du behöver vara lite ökänd innan någon köper en burk med din skit. Du måste börja någonstans. Så varför inte massor av pengar? Because art. Jag har inte utforskat glittret ännu. Vad är allt för något som är i tavlan?
Det är pengar, uppenbarligen. Och min farfar, som var min bästa vän, dog 2009 och jag ärvde hans ring så det är diamanter och smaragder från den i tavlan. Det känns som att vem som helst som har pengar kan lägga kontanter i en tavla så jag lade i saker som verkligen betyder något också för att bekräfta att jag inte bara är en rik jävel. Det är också några kristaller, mineraler från olika gruvor som jag har varit i som kvarts, litium, ametist, en liten bit moldavit, vilket är en gaska värdefull sten från en asteroid. Alla möjliga sorters konstiga örter, kryddor, öl, bourbon. Jag tror jag skar mig i fingret när jag färdigställde den så det är lite blod där också.

Jag kanske är lite partisk när det kommer till mina känslor inför den här tavlan. Jag tvivlar på att alla har en lika positiv inställning till den som jag. Vad har du att säga till dina motståndare?
Jag vet inte. "Fuck you?" Jag bryr mig inte riktigt. Det är kanske beror på att jag såg Tupac-filmen för några dagar sedan. Jag vill bara fortsätta skapa saker även om det kokas ner till att uppfattas som ett pr-trick. Nåja. Ibland måste man skrika i folks ansikten för att få uppmärksamhet. Du har ju vår uppmärksamhet nu. Vad skriker du för något?
Ge mig uppmärksamhet medan jag lever. Många konstnärer blir kända efter att de dött. Speciellt LA är fyllt av konst och kultur. Jag är så less på att se mina kompisar och människor runt omkring mig vara kreativa utan att ha möjligheten att påverka.

Och mycket av det jag ser är frånstötande skit från konstnärer som redan är framgångsrika. Basquiat och Warhol rip-off nonsens. Men jag kanske skjuter mig själv i foten. Det kanske är så att någon en gång i tiden gjorde något med kontanter precis som jag gjorde. Nåja. Justin Caffier finns på Twitter.