Här är Europas populäraste kebabrätter

Den här artikeln publicerades ursprungligen på MUNCHIES.

Det är inte alltid lätt att resa runt i städer man aldrig varit i förut. Man möts av språkbarriärer, obegriplig kollektivtrafik, förvirrande kulturella seder och den underliggande rädslan att alla går runt och hatar dig för att du är utlänning.

Videos by VICE

När denna osäkerhet infinner sig kan ett upplyst kebabställe vara precis det man behöver för att man ska känna sig trygg igen. Folk äter kebab här, då är det väl inte så annorlunda, tänker du och börjar glatt räkna dina mynt av en främmande valuta. När du tar första tuggan av brödet och köttet inser du att det smakar precis som det du skulle kunna käka i hemma en fredagskväll… men hallå, vänta, vad är det för nåt i den här såsen? Har de kål i kebab här? Och hur får de hummusen att smaka sådär?

Tack vare invandring från Turkiet och Mellanöstern har kebab blivit en väldigt populär maträtt i princip i hela Europa. Men ingredienserna, såserna och kolhydraterna det serveras med är lika olika som människorna som bor i världsdelens alla länder. Vi snackade med ett gäng VICE-medarbetare från olika länder i Europa om hur kebab äts i deras länder i hopp om att få förståelse för vad det är med köttslamsorna täckta med stark sås i bröd som gör det till en så gränsöverskridande och god maträtt.

Med tanke på den ökande nationalismen som hotar att dela Europa tänker vi att det skulle vara bra att framhäva saker som för oss alla samman – även om det är oljigt fyllekäk.

Tyskland

I Tyskland äter vi 122 000 ton döner årligen och det finns omkring 15 000 dönerrestauranger i landet. Den på bilden ovan kommer från Hasir, en av de turkiska restaurangerna som hävdar att det var de som introducerade döner till Tyskland. Det har serverats i kebabrätter ända sen 70-talet i Kottbusser Tor – det turkiska distriktet i Berlin.

Det finns inget bevis på vilken restaurang som faktiskt var först med att servera döner här. Det finns en snubbe som har hävdat i åratal att han kom på den här versionen av kött i bröd, men han dog innan det kunde bli bekräftat. Men döner gjordes definitivt populär av tyskturkar och har varit en typisk tysk snabbmat sedan dess.

Den mest klassiska version av döner kebap i Tyskland är rostat vetebröd med sesamfrön. Kött regleras strikt i Tyskland och för att en produkt ska kallas för “döner” får det bara innehålla nöt- och kalvkött i stora bitar. Andelen köttfärs får inte överskrida 60 procent, så minst 40 procent av köttet måste vara i filéer. I grönsaksväg får man vanligtvis sallad, lök, tomat, gurka och rödkål. De vanligaste såserna är kräuter [örter och yoghurt], knoblauch [vitlök] och scharf [stark sås]. Det vanligaste vegetariska alternativet är halloumi, men andra vanliga vegetariska döner görs med fårost och falafel.

“I Berlin säljer vi mest klassisk döner med alla tre såser. Bara på fredagar väljer man att ta bort vitlökssåsen och löken,” berättade Memo, ägaren av en dönerrestaurang på Alexanderplatz i Berlin, för mig.

– Daniel Frevel, medarbetare på VICE Tyskland.

Nederländerna

Nederländerna har en del klassiska döner-rätter, från rostat fläsk till kyckling, men det finns ingenting som är bättre att grisa ner sig på fyllan med än en kapsalon. Det kommer i en aliminumbox fylld med 1800 kalorier av fettiga godsaker. Tänk dig pommes frites toppat med kyckling, lamm eller shawarma, toppat med smält Gouda, toppat med sallad, toppat med vitlökssås och sambal. Det är en dödlig blandning av alla goda ingredienser du någonsin drömt om.

Vet du vem vi har att tacka för det? En frisör från Rotterdam. För ungefär 13 år sen fanns det en man vid namn Nataniël Gomes som hade en vana att beställa lunch på ett ställe på hans gata där han samlade alla sina favoritingredienser i en och samma rätt. Människorna som arbetade där började kalla hans märkliga beställning för “en kapsalon” (vilket direkt översätts till “en frisör”) och inom kort började alla i området beställa det. Det blev snabbt gudarnas fyllekäk i hela Nederländerna. Det finns en årlig tävling när det är festivalsäsong som kallas “The Golden Kapsalon” då till och med food trucks gör kulinariska versioner av rätten med kimchi och revben.

Unescos världsarv, var håller ni hus? Det här förtjänar en plats på er lista. Tack.

– Stefanie Staelens, redaktör på MUNCHIES Nederländerna.

En svensk kebab. Foto av John-David Ritz.

Sverige

Kebab introducerades till svenskarna av turkiska invandrare i början på 80-talet och har sedan dess blivit ett lika populärt snabbmatsalternativ som hamburgare och pizza. Vår kebab serveras ofta med pita eller tunnbröd tillsammans med kött, sallad, lök, tomat, feferoni, örter (som persilja) och sås.

Själva såsen är en väldigt viktig ingrediens och det finns flera olika alternativ. I Stockholmsområdet finns det röd/stark och vit sås, i Malmö erbjuds man stark, mild och vitlök, medan i andra områden i Sverige har vi kebabsåsen, det vill säga gräddfil, majonäs, chilisås, sambal oelek, vitlök, kebabkrydda, salt och peppar. Även fast den vanligaste kebaben i Sverige är en typ av klassisk döner kan man hitta både shish och shawarma i hela landet. Andra kebab-inspirerade rätter är till exempel kebabpizzan (Sveriges populäraste pizza), kebabrullen och kebabtallriken – vilken ofta serveras med pommes frites, men också med bulgur eller ris.

Det har funnits innovativa människor som försökt pusha de kulinariska gränserna vidare genom att skapa rätter som kavjar-kebabrullen, halloumikebab, eller en sjuk rulle som väger 17,5 kilo. Rätten är ett utmärkt val, vare sig man är desperat efter något att fylla magen med efter en lång utekväll, eller om man bara behöver en snabb lunch – som vår tidigare finansminister Anders Borg som valde att käka en kebab under en intervju.

– John-David Ritz, medarbetare på VICE Sverige.

Danmark

Den typiska danska kebaben – durumrulle, eller förkortat durum – är ganska enkel. Sallad, tomat, vanlig dressing, chili och kött eller valfri fyllning – oftast lamm, kyckling, falafel eller någon mix av det – tätt packad och ihoprullad i en tunn pannkaka av durumvete.

Som fallet i de flesta andra europeiska länder är man sällan mer än ett par kilometer från närmaste kebabställe, oavsett var man är i Danmark. Denna kebab ovan köptes på Grill House, precis ovanför Nørrebrogade, en gata i Köpenhamn med fler kebabställen per kvadratmeter än någon annanstans i landet.

År 1980 – en tid då det fanns ett stort behov av utländsk arbetskraft, vilket ledde till att många invandrare kom in i landet – öppnades Danmarks första shawarma-ställe på Strøget i Köpenhamn, där de libanesiska bröderna Mounzer tog över och gjorde om en traditionell grillrestaurang. I dag drivs de flesta danska kebabställen av danskar med turkisk bakgrund; mer specialiserade ställen använder riktiga turkiska ugnar för att tillaga köttet på spett och erbjuder turkiskt bröd (vilket är som en tjock, kripsig baguette) och lägger på extra hummus.

Relaterat: Pizza är också rätt gott:

Hela vårt samhälle avgudar fläsk och vi har alltid haft en väldigt speciell korvkultur. Innan kebab vann våra hjärtan och munchies-sugna magar fanns det korvvarianter som den klassiska ristet med det hela (“rostat med allt på,” det vill säga en varmkorv med bröd med senap, ketchup, remouladesås, rå och rostad lök och bostongurka) och French hot dog – såväl som andra friterade läckerheter som den lantliga grillfavoriteten en halv ørn i rede [en halvörn i nästet] vilket är en halv friterad kyckling med pommes – var vårt lands go-to fyllekäk. Kebabens status som den givna maträtten mitt i natten cementerades för drygt tio år sen, då den störigt catchiga och borderline stereotyp-främjande låten “Ken jag få en kebab?” kom ut.

En av de största skandalerna i Danmarks kebabhistoria hände 2013, då man hittade spår av fläsk i kött från en av landets största kebabproducenter, Anadolu, vilket ledde till stark kritik från danska muslimer. Som tur var hittades fläskbitarna som smygit sig ner i kebabköttet och plockades upp av det danska livsmedelsverket innan det kom ut i affärer.

– Alfred Maddox, medarbetare på VICE Danmark.

Polen

Även fast Polen nuförtiden är en av de mest etniskt homogena länderna i Europa har kebab funnits i vår matkultur sedan slutet på 90-talet. Det tog över som den rätt man valde att kasta i sig sent på natten i stället för vietnamesiska vårrullar, varmkorv och hamburgare, såväl som hemmagjord zapiekanki och svamprullar. Vi älskar det så mycket att det finns ett kebabställe som utnämndes till “Polens bästa restaurang” som ett resultat av en allmän röstning på Polens största hemleveransföretags hemsida.

Folkrepublikens fall och Tysklands återförening gjorde att många polacker började resa utomlands och hitta jobb. Berlin med dess förorter blev en populär destination. Eftersom det var billigt och mättande blev denna Berlin-kebab synonymt med tysk mat för resande polacker (sorry, currywurst) och många tog med sig det tillbaka till Polen, tillsammans med en mängd tyska mark i sina fickor.

Den mest typiska polska kebaben består av kött (kyckling, nötkött och – vilket är mindre vanligt – lamm), tunnbröd eller tortilla, kålsallad och en blandning av vitlökssås och harissa. Men man vet egentligen aldrig riktigt vad man kommer få. Lök och inlagd gurka är också populära ingredienser.

En variant av kebaben med endast kött och bröd är också rätt poppis här eftersom vi är en nation av köttätare. Kvaliteten på industriköttet är dock lite tveksamt. Butikspriser i Polen kan ligga så lågt som 20 kronor per kilo och de har varit flera skandaler som involverat olagliga kebabköttsfabriker i tunnlar under Warsawas centrala tågstation.

Ingen kunde dock bry sig mindre; kebab är här för att stanna. Till och med väldigt konservativa polacker, som generellt är väldigt fientligt inställda till landets lilla muslimska befolkning, har nyligen ändrat sin retorik från att vifta bandreoller med texten “Ingen kebab, jag föredrar fläskfilé” till att stötta polacker som har sina egna kebabrestauranger.

Just det, vi har också ett ställe som säljer kebab som är två meter lång, för den som känner sig sugen.

– Maciek Piasecki, redaktör på VICE Polen.

En rumänsk kebab med kycklingbröst, sallad och inlagd gurka. Foto av Daniel Frevel.

Rumänien

Nyligen har shaorma och shawarma blivit de bästa och egentligen enda street food man kan hitta i Rumänien. De togs hit på 80-talet av en libanesisk student som kom hit för att studera neurologi medan vi fortfarande hade en kommunistisk regim – i slutändan hade han grundat en billig snabbmatskedja. Hans dröm vara att konkurrera med turkisk döner som redan var populärt i Europa.

Sedan dess har syrier, palestinier och turkar i Rumänien finslipat den. Till och med stora kedjor som McDonald’s och KFC har fått anpassa sig och börjat erbjuda sina gäster dessa rullar av majonnäs och lycka. Kebabfenomenet är så stort att det kommit hipstergrejer som quinoa-kebab.

Nuförtiden har många i Rumänien börjat laga egen kebab hemma, med marinerat shawarma-kött köpt från halal-slaktare. Det roliga är att om man vill köpa en gasspis i Rumänien måste man verkligen leta hårt och länge efter en som inte har ett kebabbspett rätt i mitten (alla billiga har alltså det).

Min favoritkebab är med strimlat kycklingbröst, lök, sallad, feferoni och inlagd gurka – allt ihoprullat i libanesisk pita. Lyxversionen kommer med nötkött eller kalkon och har färska örter.

Men det som gör Rumäniens kebab bättre än de jag smakat runtom i världen är alla olika såser det finns att välja mellan här: curry, majonnäs, vitlök, stark ketchup, sesam och oliv. Det är som att äta en fettig, tuggig regnbåge av smaker, som enar olika kulinariska kök till en enda fantastisk rätt.

– Mihai Popescu, redaktör på VICE Rumänien