Jag försökte lista ut varför weed aldrig är kul för mig

Min vän Sara älskar weed. Hon är alltid underbar, men när Sara röker blir hon den roligaste, mest avslappnade, kreativa människa jag någonsin träffat. Hon börjar tänka på ett helt annat sätt, och det är nästan omänskligt hur chill hon blir. En annan vän till mig beskriver känslan av att vara hög som att man förvandlats "till en sån där plastleksak med jättestort huvud och världens största flin". Många andra av mina vänner röker också, och det verkar vara det enda intresset jag aldrig kommer kunna dela med dem. Hur mycket jag än försöker får weed mig bara att må skit.

Om jag röker en joint blir jag extremt självmedveten och stressad. Jag kan säga något helt vanligt och direkt börja oroa mig över hur töntigt det lät. Jag kan gå ifrån ett rum och bli ängslig över att stämningen inte kommer vara den samma när jag kommer tillbaka. Jag blir otroligt paranoid, och även om jag kan tänka rationellt – Hallå, du tänker bara de här tankarna för att du är bäng, pucko! – kan jag inte släppa de jobbiga känslorna. Och om jag är full samtidigt slutar det alltid med att mitt huvud ligger i en toalettskål och att jag är övertygad att jag kommer vara fast i det tillståndet för resten av mitt liv.

Jag blir så irriterad av att weed aldrig är kul för mig. Inte bara mina vänner, utan även flera av mina personliga hjältar – Rihanna, tjejerna från Broad City, Sarah Silverman – är även renodlade stoners. Jag är inte ledsen för att jag tycker det är coolt att bli hög, utan snarare för att det känns som att jag går miste om någon slags euforisk upplevelse. Vad exakt är det som hindrar mig från att kunna bli en lycklig stoner? Är det bara att jag på nåt sätt gör det fel, och skulle jag i så fall kunna lära mig att uppskatta det? Jag kräver svar, så jag kontaktar några experter som kan berätta vad fan jag gör för fel.

Först snackar jag med Natasha Mason, en neuropsykolog på University of Maastricht och expert på hur THC – den psykoaktiva substansen i cannabis som får en att känna sig hög – påverkar kemikalierna i hjärnan. Hon säger till mig att hon inte kommer kunna ge mig ett glasklart svar, med tanke på att ta droger är en högst subjektiv upplevelse, och effekter kan skilja sig från person till person.

Dock berättar hon för mig att en studie från University of Chicago visar att en låg dos THC i weed kan ha stressreducerande effekter, medan en hög dos kan leda till känslor av rädsla, paranoia och obehag. Förutom THC innehåller weed många olika substanser, bland annat CBD, som motarbetar drogens psykoaktiva effekter och besitter flera medicinska egenskaper. Det weed jag brukar röka här i Nederländerna har förhållandevis höga nivåer av THC och är låg i CBD – vilket möjligen skulle kunna vara en orsak till varför jag ofta blir paranoid.

VIDEO:

Även omgivningen man befinner sig i när man röker spelar roll, berättar Mason. Forskning med råttor har visat att en rädsla som stimuleras av THC ökar om råttorna är i en ny eller potentiellt stressig miljö. Dessutom får jag höra att personer som röker regelbundet upplever mer sällan obehagliga bieffekter – men samtidigt menar Mason att det skulle kunna vara så att de personer som aldrig haft negativa upplevelser med weed är mer benägna att röka regelbundet.

Det här förklarar dock inte varför jag förvandlas till en stel och paranoid liten hög medan mina vänner bara kan njuta av att vara höga. Vi röker alltid samma weed, med lika mycket THC, i samma bekanta miljö. Mason tror att min personlighet kan vara problemet.

"Den allmänna åsikten är att THC förvärrar ångestkänslor – och de känslor som redan finns närvarande inom dig", förklarar hon. "Om du som person är väldigt analytisk eller lite nervös och ängslig, kan vissa kemikalier i hjärnan, som serotonin [som reglerar ditt humör], noradrenalin [den hormon som förbereder kroppen att agera], GABA [som lugnar en] och glutamat [en substans som hjälper hjärnan att fungera normalt] fungera annorlunda i din hjärna jämfört med mer avslappnade personers hjärnor – och det skulle kunna resultera i en mer extrem respons till THC."

Floor van Bakkum jobbar på den nederländska organisationen Jellinek, som arbetar med att utbilda folk om droger. Hon håller med Mason och tror att det nästan säkert har att göra med det faktum att jag är ängslig som person och brukar överanalysera saker och ting. "Om du överanalyserar saker och försöker ha allting under din kontroll i ditt vardagsliv är det förmodligen svårare för dig att släppa taget om den kontrollen efter du rökt en joint", säger hon. "Det är i princip som att du blockerar de roliga effekterna."

När jag frågar henne vad jag kan göra för att kunna njuta av weed säger hon att jag kan prova röka joints som innehåller mer CBD. Hon rekommenderar mig dock även att kanske helt enkelt acceptera att man inte alltid kan få som man vill – weed är kanske inte för mig.

Men borde jag inte bara kunna lära mig röka weed på samma sätt som jag kan dricka alkohol? Som sista försök ringer jag Daan Keiman på Trimbos National Institute for Mental Health and Addiction i Utrecht. Han försäkrar mig om att de effekter jag beskriver är rätt vanliga när det kommer till bruk av cannabis, och att det förmodligen skulle vara möjligt för mig att "lära sig uppskatta det".

Jag frågar honom om mina symptom skulle kunna innebära att jag löper större risk att få psykos efter jag rökt. "Att riskera att få psykos och ha ångestkänslor är helt olika saker", berättar han för mig. "Men man borde speciellt vara försiktig om någon i ens släkt någonsin haft en psykotisk episod."

Med brist på fler experter att snacka med vänder jag mig till slut till min kompis Anne som lugnar mina oroliga tankar. "För dig kanske det verkar som att folk som är bänga alltid har svinkul, men det är inte alltid så", försäkrar hon mig. "Det faktum att du inte mår bra av det och inte röker kanske är en gåva."

Om hon har rätt och det stämmer att jag faktiskt inte går miste om något skulle det göra min situation mycket lättare att acceptera. Varför ska jag vara en del av stonerkulturen om det inte är så kul som människor får det att låta som? När jag får den tanken kan jag äntligen känna mig lika tillfreds som en sån där plastleksak med jättestort huvud och världens största flin.

Den här artikeln publicerades ursprungligen på VICE Nederländerna.