Ska man bara ta bort Facebook eller?

Det är 2018 och Facebook har

fuckat ur fullständigt

. Sidan är en enda stor malström av

din mammas

suddiga hundbilder, uppdateringar om förlovningar från vänners vänner som la till dig efter en utekväll 2011, och c-uppsatslånga politiska rants från snubbar som är övertygade om att de vet vad de snackar om. Och inom en snar framtid kommer det i princip bara vara en enda stor

digital kyrkogård

full av döda människor.

Det är väl lika bra att bara ta bort det helt och hållet? Men du har ju tänkt göra det nu de senaste tre åren, och ändå sitter du här och med största sannolikhet läser det här på Facebook, och hoppsan, nu är du en timme och tolv minuter in i din lunchrast och du har tillbringat de senaste 47 av de minuterna med att scrolla som att ditt liv hänger på det. Ja du borde absolut ta bort Facebook. Eller..? Ja, det borde du. Fast ska du verkligen? Jamen du borde ju. Men borde du det egentligen? Okej okej okej, ska vi bara lista alla för- och nackdelar med att ta bort det? Ja… det borde vi.

Åh, nån tjej från din skola som du på sin höjd var bekant med på högstadiet har nu skickat dig ett meddelande på Messenger från ingenstans. Och! Hon kommer till Stockholm för att gå på audition för nästa säsong av SVT:s

Första dejten

, och hennes moster som hon skulle bo hos har fått bältros, och nu finns det ingen annanstans att bo än på ditt sovrumsgolv tydligen. Så skönt att ni fortfarande har kontakt genom det moderna miraklet som är sociala medier! Men oroa dig inte, hon ska bara sova hos dig

fyra jävla nätter

, som allt kommer sluta med att hon försöker tvinga ut dig på Stureplan, trots att du kräks varje gång du är där, och när ni kommer hem sjunger hon i ditt kök? Vem är hon.

Det finns andra sätt att hitta event och festivaler du kommer köpa biljetter till på fyllan när du glömt bort att hyra fortfarande är ett existerande koncept, men Facebook är troligtvis det enklaste sättet att hitta alla olika saker du faktiskt vill gå på. Om du raderar det kommer du tillbringa resten av din ungdom med att få reda på hemmafester i efterhand eftersom du inte är viktig nog för att nån ska inse att du inte är med bland de inbjudna förrän efter eventet varit. Dessutom: om du har FB kan du bara klicka i att du är "interested" av det där dj-setet på Trädgården eller den där Acne-utförsäljningen trots att du inte har någon som helst avsikt att dra dit, och alla kommer tro att du faktiskt har ett liv och vänner IRL och att du faktiskt sätter fot utanför ditt hus och går på sociala tillställningar med dem. Inser du nu att popularitet är världens största myt och illusion?

Din rumskompis blev uttråkad en bakissöndag och scrollade aaaaallra längst bak på din tidslinje tills han hittade en extremt lökig bild på dig från nian och lajkade den så att den skulle komma upp på allas feed, så alla kunde skratta åt ditt neonsprejade ansikte, dina glowsticks och din galna egenklippta lugg, och nu upprepas den här situationen var sjätte till åttonde månad. Det skulle vara fint om alla coola och snygga människor du träffat under åren sen du slutade ha på dig nitbälten och/eller bandanas, eller hur, och om det inte fanns fotobevis på att du frivilligt en period av ditt liv klädde dig som en ultrafuckboy/girl. Ja, det vore ganska bra.

Å andra sidan finns det få saker i livet som är trevligare än att hitta en gömd liten status från juni 2007 på din kompis tidslinje om hur hen är "Så taggad på nya Gossip Girl!!!! XD" och kommentera på den två gånger i timmen tills den får 200 likes och din kompis tappar det fullständigt och försöker anmäla dig? Det här tidsfördrivet är en vardagslyx.

Förlåt om jag låter som din morbror Klas som lagrar konserverade bönor i sitt garage så han är förberedd på "när

dom

kommer", men jag tror att vi alla nu, 2018, kan inse att Facebook har gjort en hel del skumma grejer, från att ha

fuckat demokratin

, till att sprida

hatiska budskap

till att

våldsamma händelser livestreamats flera gånger.

Om du raderar Facebook nu kommer alla bara tycka att du är en predikande hycklare. Ja, det suger att ingen under 45 lägger ut saker längre och att Facebook nu domineras av din mammas kollegors quizz-resultat om vilken insekt de är. Men å andra sidan är de som inte har Facebook endast meninister, massmördare och din pappa. Kanske värt att vänta några år tills man kan lägga Facebook bakom sig utan att uppfattas som en som lever på Reddit.

Minns du när du läste böcker och såg på tv? Minns du när du gick och la dig innan klockan tolv på natten? Ibland kan jag hålla på och kolla på nånting på min dator när jag inser att det gått en halvtimme utan att jag varit inne på Facebook, vilket ger mig ångest, och då måste jag pausa det jag kollar på för att ha en scroll-paus. Bara för att se att nån tjej jag halvkänner är ute och käkar sushi. Bara för att se att ett gammalt ligg letar efter tips på billigt boende i Berlin.

Det har blivit så pass illa att till och med Facebooks skapare vill att vi ska lägga ner mindre tid på det. Jag har inte läst ett enda ord av en roman på åtta år. Jag har inte riktigt försökt att ge The Beatles en ärlig chans. Jag har aldrig sett klart Titanic. Jag kanske skulle se färdigt Titanic om jag inte tillbringade fyra timmar per dag med att scrolla igenom "Tagga nån som du vill slå på käften"-inlägg. Titanic är kanske min favoritfilm utan att jag vet om det.

Vad förväntar du dig att jag ska göra nu, faktiskt prata med andra människor? Frågar du dig själv nu i ditt stilla sinne. Kommer du föra en riktig konversation med dina kollegor när du står och väntar på att få värma din trötta Findus-soppa? Ska du typ ta dig tid att bearbeta dina tankar och känslor och fundera på vilka mål du har i livet och hur du ska uppnå dem? Det låter ju helt jävla sjukt. Nej men hallå, det här känns som en dålig idé. Du har kvar Facebook. Vi kommer alla ha kvar Facebook.